Din EOBUSARE i gryningen

Nationella insatser bör uppmärksammas i högre utsträckning

Diskussionen kring att nationella insatser borde erhålla ett lika stort erkännande som de internationella har pågått under en längre period.[1] Framförallt uppkommer diskussionen i relation till veterandagen och den veterandefinition som de flesta förefaller använda sig av. Av 970 röstande ansåg 86% att nationella insatser borde uppmärksammas mer.[2]

Vid en första anblick kan det te sig enkelt då diskussionen oftast kopplas samman med den verksamhet som såväl marinen som flygvapnet bedriver 24 timmar om dygnet för att bevaka och skydda landets gränser. De dygn som en sjöman spenderar ute på havet under ett (1) år skiljer sig inte från de dagar en soldat befinner sig i ett insatsområde utomlands. Det vill säga att de båda är borta från hemmet och de anhöriga, på platser där kommunikationen hem är begränsad och utan möjlighet att ta sig hem för att omhänderta uppkomna kriser. Skillnaden tycks därmed ligga i det upplevda hotet mot liv och lem samt längden på insatsen genomförande innan individen får komma hem. Samtidigt kan en nationell insats mycket väl innebära förlängningar på obestämd framtid där individen inte vet när denne får komma hem, exempelvis där en övning övergår till skarp insats.[3] Det förekommer även internationella insatser, så kallade stödinsatser, där enheter och individer genomför verksamhet internationellt under koncentrerade perioder. Ett exempel på detta är transportflyget som regelbundet genomför stöd till Försvarsmaktens insatser (såväl nationellt som internationellt) och som fick se två (2) veckor bli två (2) månader i ett insatsområde.[4] Dessa insatser, precis som de nationella, genererar inte särskilt uppmärksammande från myndigheten eller samhället i stort.

” I fredstid utför Försvarsmakten andra nationella insatser. Till exempel har vi i uppgift att förhindra kränkningar av Sveriges territorium. Försvarsmakten upptäcker och avvisar fartyg eller flygplan som tar sig över våra gränser utan tillåtelse. En annan av typ av nationella insatser är att vid behov bistå samhället med stöd. Vår personal och våra resurser används bland annat vid eftersökning av försvunna personer, bekämpning av skogsbränder och andra naturkatastrofer.”

Försvarsmakten

Försvarsmakten definierar insats som ”att lösa en uppgift i skarpt läge” och att en nationell insats är att främja säkerheten på svenskt territorium.[5] Till november 2019 redogjorde Försvarsmakten i stort för de nationella insatser som förbanden genomförde på veckobasis. I stort handlar beskrivningarna om rutinmässiga uppgifter som sjöövervakning och identifiering av utländska flyg i internationellt luftrum.[6] Men de behandlar även de insatser som exempelvis innebär stöd till samhället, inte sällan av Hemvärnet för att leta efter försvunna personer eller för den delen stödja vid naturkatastrofer (såsom skogsbränder). Samtliga exempel som i allra högsta grad är ”skarpt läge”.

I diskussionerna nämns det även hur vissa nationella insatser inte bör uppmärksammas på grund av deras karaktär. Det vill säga de förband som löser exempelvis så kallad operativ säkerhetstjänst.[7] Samtidigt är det inte heller någon hemlighet att vi har flertalet förband vars uppgifter även innefattar nationella insatser, utan detta framgår i såväl pressmeddelanden kring tidigare genomförda operationer som i förbandens egna offentliga beskrivningar.[8][9] Den här verksamheten, hur den ser ut, när den bedrivs och vad den resulterar i är självklart inte öppet. Däremot att den sker och att det tar resurser i anspråk är något som är, och måste förbli, öppet och känt. Det här uppmärksammades framförallt 2016 då säkerhetsbataljonen ansågs utnyttja dåtida insatsdygnen felaktigt.[10] Vilket senare, tillsammans med Försvarsmaktens önskan om förändrade ledighetstariffer, ledde till att begreppen insats- och övningsdygn försvann och ersattes med försvarsmaktsdygn. En tydlig signal att man från myndighetens sida inte avser att skilja på insats eller övning när det gäller ersättning och kompensationsledighet.

Detta innebär att Försvarsmakten över tid har personal i insats nationellt på ett eller annat sätt och att detta kan ske såväl öppet som dolt. Vilket även gäller de internationella insatserna där resultatet och pågående operationer omfattas av sekretess. Det vill säga att det som omvärlden vet är att det pågår verksamhet. Så vad återstår det då för skillnad mellan de nationella och de internationella insatserna?

Ett återkommande argument är risken för truppen. Det vill säga att den personal som skickas utomlands landar in i ett konfliktområde där olika aktörer utgör ett hot. Det här hotet kan se olika ut och bedömas till olika nivåer beroende på område. Än dock innebär det en risk för soldaten och något som uppmärksammas gång på gång när det gäller utlandstjänst. Här riskerar det att bli känsligt då det kan lätt framstå som att de riskerna nedvärderas och att vi vill ta ifrån utlandsveteranerna ett erkännande om deras uppoffringar. Vilket jag vill med all tydlighet poängtera att det inte handlar om. Vad jag däremot vill föra fram är en diskussion kring vilka skillnader vi ser på de nationella och de internationella insatserna. Om vi kopplar samman risk, eller det upplevda hotet mot liv och lem, med en värdering av insatsen riskerar vi att ganska snabbt hamna i en snårig djungel. Det finns trots allt internationella insatser där det antagonistiska hotet är lågt, medan exempelvis verksamhet med incidentflyg alltid innehåller en nivå av risk. Jag är orolig att vi hamnar i en debatt likt den som fördes i USA kring medaljutdelning till UAV- och cyberpersonal då det ansågs vara ett slag mot de som befann sig på marken i strid.[11] Det vill säga att värdet av en insats sammankopplats till den mängd strid individen utsatts för och att ett understödjande av sådana händelser inte kan uppnå liknande status om de sker på distans.

Enligt Försvarsmakten är den som varit anställd i Försvarsmakten och genomfört insatser nationellt eller internationellt att betraktas som veteran.[12] Samtidigt särskiljer Försvarsmakten de som tjänstgjort internationellt genom att benämna dem som ”utlandsveteraner”. Här skulle jag vilja se att begreppet som ”utlandsveteran” tydligare definieras till de som inte har en fast anställning i Försvarsmakten. Exempelvis de frivilliga som tjänstgjort i dåvarande utlandsstyrkan vilka i allra högsta grad förtjänar att uppmärksammas för sina insatser. I övrigt handlar det om att personalen, inom ramen för sin anställning, utför de arbetsuppgifter som de är tränade för och att den stora skillnaden är var detta sker geografiskt.

I avhandlingen ”Personligt mod” beskriver författaren hur medaljer är en form av mjuk normstyrning vilket skapar incitament för handling.[13] Det här kan förklara varför Försvarsmakten införde tjänstgöringsmedaljen ”för rikets försvar”. En medalj som tilldelas GSS för den tid de tjänstgjort i Försvarsmakten. Det innebär att Försvarsmakten har tre (3) medaljer som berör tjänstgöring (oavsett om den är nationell eller internationell); Tjänstgöringsmedalj för rikets försvar, Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj samt Försvarsmaktens reservofficersmedalj. Utmärkelsen för ”nit och redlighet i rikets tjänst” (NOR) är inte försvarsmaktsspecifikt utan gäller samtliga arbetstagare i statlig tjänst.[14] Således finns det ett glapp när det kommer till att uppmärksamma personalen som inte är GSS, men som tjänstgör under längre perioder i myndighetens tjänst. Just nu är det möjligt att tjänstgöra 15 år med uppgifter som faller inom begreppet nationell insats utan att detta generar någon form av uppmärksammande, varken i form av utmärkelser eller uttalande från myndigheten.

Personlig reflektion

Jag har länge haft svårt att förstå varför min tjänstgöring utomlands, med samma typ av arbetsuppgifter som nationellt, ska uppmärksammas särskilt. När det på hemkomstsamtal frågas om jag känner stolthet över min insats är svaret att jag varken känner mer eller mindre stolthet än en normal tjänstgöringsdag. Förvisso är risken för att bli beskjuten med indirekt eld hemmavid försvinnande liten, samtidigt har den risken också varierat över tid beroende på insatsområde och när i tid jag genomfört någon form av insatsverksamhet. Organisationen har länge levt på internationell tjänstgöring som en drivande faktor för rekrytering. Löftet om att få åka utomlands och göra skillnad är ständigt närvarande i organisationen och det som kan får personal att stanna lite längre. Det kommer bli ett problem i framtiden nu när insatserna minskas i storlek samtidigt som Försvarsmakten ska växa. Detta kommer innebära att allt färre kommer få möjlighet att tjänstgöra internationellt, vilket kan skönjas i Försvarsmaktens årsredovisning över antalet yrkesofficerare som tjänstgjort utomlands.[15]

Detta kommer innebära att Försvarsmakten, och samhället, kommer behöva hitta andra alternativ för att uppmärksamma försvarsmaktens personal i framtiden och därmed det som särskiljer att tjänstgöra i den militära sfären från ett civilt arbete. Vidare behöver nationell verksamhet lyftas fram i större utsträckning för att såväl medborgarna som politiker ska förstå varför Försvarsmakten behöver tilldelas resurser i form av pengar och undantag. Om gemene man inte tror att försvarsmakten gör annat än att öva, då blir det svårt att motivera varför det behövs mer pengar än vad det kostar att utbilda värnpliktiga.    


[1] https://blogg.forsvarsmakten.se/marinbloggen/2012/04/11/bra-av-ai/

[2] Undersökning på instagram, 31 maj 2020

[3] https://www.youtube.com/watch?v=1WxQYEV1juM

[4] https://www.facebook.com/f7satenas/posts/2906242946131799

[5] https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/forsvarsmakten-i-sverige/

[6] https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/veckans-nationella-insatser/

[7] https://www.facebook.com/13.SAKERHETSBATALJON/posts/1253202421363343/

[8]https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/10/forsvarsmakten-avbryter-underrattelseoperation-i-stockholm/

[9] https://jobb.forsvarsmakten.se/sv/ledigajobb/22509/stridsledare-stabschef-till-sakerhetskompani

[10] https://www.officersforbundet.se/globalassets/pdfer/officerstidningen/2015-2016/web_ot_4_16.pdf

[11] https://www.militarytimes.com/2016/01/06/dod-rejects-nintendo-medal-for-drone-pilots-and-cyber-warriors/

[12] https://www.forsvarsmakten.se/sv/anhoriga-och-veteraner/for-veteraner/

[13] http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1389386/FULLTEXT01.pdf

[14] https://www.arbetsgivarverket.se/ledare-i-staten/arbetsgivarguiden/nor/

[15] https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2019/fm2018-20355.12-forsvarsmaktens-ar-2019_bilaga-1-3.pdf

Föregående

Sömnbrist påverkar den fysiska förmågan på olika sätt

Nästa

Turerna kring stridsskjortan

1 kommentar

  1. Thaflyingduck@live.se'

    Robert

    Väldigt bra inlägg! Värt att betona är dock att det felaktiga utnyttjandet av insatsdygn började redan 2013, och villkoren vart sämre per år fram tills att de avskaffades. Vidare är det inte bataljonen i sig som använde dygnen utan de var beordrade från insatsstaben.
    Vore intressant om de kunde införa någon liknande medalj för nationella dygn likt utländska insatser, särskilt med tanke på att de kunde få till en för högvaktsdygn.
    Tack för att du håller diskussioner levande, oavsett ämne!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén