Din EOBUSARE i gryningen

Selektering av värnpliktiga

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Då Rekryteringsmyndigheten publicerat sin slutrapport för grundutbildningsomgången 20/21 var det upplagt för ett kortare inlägg om selekteringen av värnpliktiga. Framförallt för att rapporten i sig dels kan ses som ett återtag av den kontinuerliga uppföljningen av landets ungdomar och deras hälsostatus, dels för att rapporten bjuder på några informationsbitar om hur valet går till och hur myndigheten tänker kring förbandsplaceringar med hänvisning till individens geografiska plats.

Utfall av mönstringsprocessen för åren 2017 till och med gu-omgång 20/21.

Av de som skrevs in för plikttjänstgöring för omgång 20/21 var det ungefär 25% som själva ansökte om att få genomföra grundutbildning. Övriga 75% bestod av individer som kallats enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär att strax över 1 200 individer av de som blivit inskrivna för tjänstgöring, själva ansökt. De här siffrorna ska ses i jämförelse med att strax över 3 200 individer frivilligt ansökt (TRM bedömde att 4000 skulle söka frivilligt) men att det var enbart 1500 av dessa som uppnådde godkända värden. Å andra sidan är bortfallet betydligt mindre än bortfallet för de som kallats till mönstring med stöd av lagen. Där mönstrades 10 836 individer men det var bara 4 142 som passerade nålsögat. Vad vi dock kan se (på bilden ovan) är att det inte är några markanta skillnader från 2017 och idag. Även om antalet kvalificerade svar har en svag negativ trend bör den ha svag till ingen inverkan på slutresultatet då antalet som mönstrar är långt under. Det får även anses vara positivt att antalet individer med positiv inställning överstiger antalet som kallas till mönstring, även om detta inte innebär att alla som kallas till mönstring och skrivs in för GU är positivt inställda.

Var individen faller

Statistik över ej anspråkstagna till tjänstgöring

På bilden ser vi en jämförelse från årets omgång med hur statistiken såg ut 2006, 2007 och 2008. Vad som är nytt jämfört med tidigare år är att syn, hörsel och läkarundersökningen kategoriserats som “medicinska orsaker”. För att göra statistiken läsbar har kategorin “hälsoorsaker” från tidigare år avgränsats bort. Vad statistiken visar är att lämpligheten och förmågan att hantera psykiska påfrestningar som en grundutbildning (och krig) medför, det vill säga plikttjänstgöringsförmågan, har blivit bättre i jämförelse med för tolv år sedan. Däremot ser vi en försämring inom såväl inskrivningsprov som isokai och cykeltest. I övrigt är det svårt att utifrån det givna underlaget uttyda någon trend gällande syn och hörsel, men det finns å andra sidan heller inget som skulle antyda på att befolkningens syn och hörsel i stort skulle blivit sämre. För jämförelse var fördelningen för de som föll bort från polisen uttagningar 2017 enligt följande; 27% föll bort på UNIQ, 27% hos psykolog eller säkerhetssamtalet, 8% på cykeltest och 5% under styrketestet. Det ska tilläggas att de som inte når upp till godkänd nivå på inskrivningsprovet (och UNIQ för polisens del) inte får fortsätta testerna. Därmed finns de inte med i statistiken för övriga tester.

Det ska även nämnas att med anledning av den pågående pandemin har individernas arbetsförmåga bedömts, det vill säga att de har inte fått genomföra cykeltestet. Detta kan ha påverkat utfallet givetvis vilket är svårt att säga något om då dessa siffror inte återfinns publicerade.

Utfallet är intressant av ett par andra anledningar. Framförallt för att den stående kritiken är att rekryter idag inte har samma fysiska förutsättningar som tidigare för att kunna ta sig igenom grundutbildningen utan skador. Samtidigt är det sett till utfallet få som faller bort på de här testerna överlag. Frågan är således om kravprofilerna då överensstämmer mer verkligheten, eller om det är för höga förväntningar och en missuppfattning om hur det var förr som bidrar till bilden. Vad som däremot står klart är att de teoretiska prov som myndigheten förrättar är ett stort hinder för många individer för att nå sitt mål. Det ska nämnas i sammanhanget att skillnaderna mellan könen för de som kallas till mönstring är små eller obefintliga. Det som sticker ut (det vill säga det är en markant skillnad mellan könen) är att 8% av kvinnorna ej når godkända värden för muskelstyrka där inga av männen faller bort.

Källa: Rekryteringsmyndigheten

Detsamma gäller för de som frivilligt ansökt till militär grundutbildning, även om skillnaden i plikttjänstgöringsförmåga ökar något.

Källa: Rekryteringsmyndigheten

Nomineringen

Här finns det information som är värd att känna till. När du lämnar mönstringskontoret har du med dig en preliminär inskrivning. Den är preliminär då den den kommer ställas mot andra nomineringar i samma period. Det vill säga att Rekryteringsmyndigheten genomför nomineringsmöten tre till fyra gånger per år där innevarande periods nomineringar bedöms enligt principen “bäst lämpad”. Det är här som individer matchas mot varandra och om någon är bättre lämpad än dig till ditt förstahandsval, då går det vidare till andra- eller tredjehandsalternativen. Om dina resultat inte står sig i konkurrens med andra till någon befattning blir du placerad i utbildningsreserven. En notering är att de som blivit placerade i utbildningsreserven under året har blivit erbjudna grundutbildningsplatser då möjligheter uppstått med hänvisning till den pågående pandemin.

Vidare har årets befattningar kategoriserats som låg-, medel- eller högintensiv. Detta har inneburit att de som skrivits in till låg- eller medelintensiva befattningar har konkurrerat på exakt lika villkor. Med lika villkor innebär att inga extra poäng getts för testresultat som varit över de godkända nivåerna för konditions och styrka. Detta har däremot varit gällande för de befattningar som klassificerats av Försvarsmakten som högintensiva. Det vill säga att de som har velat gå mot befattningar mot särskilda krav har det hjälpt att prestera över godkänt-nivåerna.

Försvarsmakten har under längre tid försökt “tweaka” kravprofilerna i hopp om att öka andelen kvinnlig personal. Rekryteringsmyndigheten anger att anledningen till att utfallet kring inskrivna kvinnor är samma som föregående år (17%) beror på att huvuddelen av befattningarna återfinns i armén, och att de förändrade kravprofilerna i huvudsak återfinns inom flygvapnet och marinen. Således kommer de blå grenarna att fortsatt sticka ut jämfört med armén gällande könsfördelning, vilket i sin tur innebär att Försvarsmakten kommer fortsätta arbeta för att förändra statistiken, på bekostnad av individen.

Avslutningsvis ska det nämnas att Rekryteringsmyndigheten har börjat ta större hänsyn till var individen bor. Det vill säga att de som bor i norr i högre utsträckning skrivs in på norrlandsförband medan de i söder placeras hos de södra förbanden. Anledningen till detta anges vara kortare mobiliseringstider och möjligheten till fortsatt tjänstgöring efter genomförd grundutbildning. Vilket är en rimlig utgångspunkt tillsammans med att det innebär kortare restid för individen (till lägre kostnad för staten). Därmed inte sagt att individen som önskar att tjänstgöra vid ett specifikt förband utanför sin egna region inte kommer erbjudas den möjligheten. Det gäller helt enkelt att prestera på testerna och bädda för sig själv.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Föregående

Äg din metadata

Nästa

Uniformen, mer än enbart tyg

  1. esko.oksanen@ess.eu'

    Esko Oksanen

    För jämförelse i Finland mönstrades 2018 ca. 30 000 män, och bortfallet var 2500 för psykiska och 2800 för fysiska hälsoskäl. Därtill avslutade ca. 900 värnpliktstjänsten av olika skäl. Frivilliga tjänstgöringen lockar några hundra kvinnor per år. I mönstringen genomförs inga fystester för befattningsval sker först efter grundutbildningen (vilket förresten är en stor fördel jämfört med Sverige anser jag), så siffrorna är nog inte direkt jämförbara. Däremot kan man påstå att om Finland lyckas bemanna en betydligt större krigsorganisation med i stort bara manliga årskullen, borde det vara ingen problem att hitta tillräckligt många fysiskt aktiva kvinnor och män från Sveriges dubbelt så stor befolkning. I Finland ingår också en hel del fysisk träning i värnplikten, vilket möjliggör att flera uppnår befattningens prestationskrav i slutet av värnpliktstjänsten, om inte vid mönstringen. I Sverige borde man ha möjlighet att bara utbilda relativt vältränade värnpliktiga för många år till…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén