Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Adhd har ingenting med intelligens att göra, utan med hur hjärnan och nervsystemet fungerar.

1177

Jag valde att inleda med meningen från 1177 för att poängtera att vi inte pratar om människor med en intellektuell funktionsnedsättning eller liknande, vilket man ibland kan få intrycket av när man läser hur adhd och autism behandlas på vissa forum.

I dagarna kom tillsyns beslutet från Diskrimineringsombudsmannen (DO) om Plikt- och prövningsverkets och Försvarsmaktens hantering av personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (adhd och autism). Som tidigare skrivits bubblade debatten upp 2018 vilket följdes av en korrigering där Försvarsmakten ändra bestämmelserna kring tidigare diagnos. Därefter har debatten fortsatt där olika läkare gjort uttalanden i frågan om tjänstbarheten hos individer med NPF-diagnos.

Det är viktigt att poängtera att beslutet från DO inte berör huruvida det är lämpligt eller ej att personer med autism eller adhd tjänstgör i Försvarsmakten. Det DO har tagit ställning till är om personer med diagnos “befinner sig i en jämförbar situation med övriga sökande”, det vill säga om det finns rimlig anledning till att per automatik sortera bort människor med adhd eller autism i urvalsprocessen. Det är nämligen tillåtet att utesluta människor med funktionsnedsättningar från värnplikt, om det med säkerhet går att säga att individen inte kommer kunna genomföra militärtjänst med sina rådande förutsättningar. I sitt svar till DO visar Försvarsmakten att de inte kan utesluta att människor med autism eller adhd ändå skulle kunna tjänstgöra i Försvarsmakten. Däremot vilar de nuvarande bestämmelserna på en bedömning att riskerna för individen och Försvarsmakten är för höga för att motivera värnplikt även för individer med de aktuella diagnoserna.

Precis som att samhället förr såg ner på vänsterhänta och Försvarsmakten därmed ansåg att vänsterhänta in kunde bestrida vissa befattningar, så är Försvarsmakten en produkt av samhället. Det vill säga nu när samhället ändrat uppfattning kring NPF och hur dessa diagnoser påverkar individen i samhället, kommer även Försvarsmakten att behöva följa utvecklingen till viss del.

Försvarsmakten har nu meddelat att myndigheten kommer rätta sig efter DO:s beslut och möjliggöra för individer att få en individuell bedömning av sin tjänstbarhet. Hur det kommer se ut återstår att se då det är både Försvarsmakten och Plikt- och prövningsverket som behöver dels tydliggöra vad som är gångbart eller ej gällande diagnos, samt hur detta ska omhändertas i mönstringsprocessen och läkarundersökningen.

I och med att såväl adhd och autism finns på ett spektrum av olika tillstånd går det inte att säga att alla med de här diagnoserna nu kommer kunna tjänstgöra. Istället handlar det om att Försvarsmakten nu behöver definiera vad som kan vara gångbart utifrån det vetenskapliga stöd som finns. Som tidigare nämnts finns det några exempel internationellt där exempelvis individer med autism kan tjänstgöra inom väldigt specifika funktioner. I det här behöver även samhället i stort bidra till kunskapen.

Vad som är viktigt att komma ihåg, och som Försvarsmakten anför, är att mönstring och selektering inte sker enbart mot grundutbildningen och fredstid, utan även mot kriget. Det medför att vissa kriterier blir viktigare än vad de är annars i samhället i fredstid. Vad jag tror Försvarsmakten kommer titta närmare på är bland annat regelbunden medicinering. Därutöver är det möjligt att det blir mer fokus på såväl koncentrationsförmågan, språkförståelse och förmåga att hantera viss frånvaro av struktur. Det sistnämnda kan tyckas motsägelsefullt för en myndighet som marknadsför sig själv som strukturens högborg. Men det kommer ur behovet att skapa någon form av kontroll i en annars ostrukturerad verklighet med snabba förändringar.

Den här förändringen kommer sannolikt att stärka Försvarsmakten och dess förmåga då vi på sikt kommer bli bättre på att identifiera vilken typ av individ vi vill ha till vilken befattning, samt att konkurrensen blir större kring respektive befattning. Vad jag däremot känner en viss oro över är att myndigheten inte gör jobbet ordentligt utan enbart hastar igenom arbetet med vaga riktlinjer som resultat (vilket i förlängningen riskerar att skada individer). Jag känner även viss oro över att argumentationen kring utbredningen av NPF-diagnoser idag i Försvarsmakten skapar en skev bild av verkligheten. När experter bjuds in och pratar om att det “nog” finns “flera” individer med odiagnostiserad autism och adhd inom Försvarsmakten ska det inte tas som en sanning, eller ens ett kvitto på att det kommer fungera alldeles utmärkt. Dels så saknar det en empirisk grund huruvida det är utbrett i förhållande till övriga samhället, dels så vet vi inte hur dessa individer mår till vardags i sin tjänst i det militära. Vi vet att människor kan göra bra ifrån sig på fysiska tester och ändå inte klara sig skadefria genom en hel värnplikt. Vi behöver således närma oss den här situationen på likartat sätt. Vi ska komma ihåg att det framgent kommer handla om att tvinga människor in i värnplikt. Det är och bör vara den dimensionerande inriktningen, inte att det finns människor som vill.

För att likväl som det är en medborgerlig skyldighet att försvara samhället, är det en statlig skyldighet att värna den enskilde medborgaren; även när denne tvingas till att utföra sin skyldighet.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter