Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Då var det bestämt, Sverige och Finland kommer att lämna in sina medlemsansökningar till Nato samtidigt under morgondagen (18/ 2022). Det får anses vara något av expressfart från när ett Nato-medlemskap blev en trolig lösning till att förslaget förankrades parlamentariskt bland huvuddelen av av de svenska partierna. Kritiken lät inte vänta på sig. Främst framhålls det att processen gått för snabbt och att analysen därmed är bristfällig om de risker som ett medlemskap medför. Därtill lyfts kritik om att det hela borde antingen skett som en folkomröstning eller först efter årets riksdagsval.

Samtidigt är det tydligt att Nato-frågan varit på tapeten under flera år, där åtminstone två statliga utredningar belyst de säkerhetspolitiska aspekterna kring medlemskap i EU och Nato. Vad som däremot saknats har varit debatten om för- och nackdelar. Den debatten vissa säger sig nu sakna och vill ha under ett säkerhetsläge som inte fullt ut medger någon längre betänketid.

Det sägs att det finns ett Sverige före och ett efter den 24:e februari. Före Rysslands storoffensiv in i Ukraina grusades alla former av Nato-diskussioner med mantrat att “den militära alliansfriheten tjänar oss väl” och att vi genom våra olika icke-bindande partneravtal bygger säkerhet med andra. 20-avtal och ett uppblossat krig senare blev tonläget annorlunda. Det kunde troligtvis anas redan när Sverige och Finland i mars skickade ett gemensamt brev till EU gällande solidaritetsklausulen. Där borde det troligtvis gått upp för de flesta att samarbeten utan garantier fungerar väl i fredstid där säkerhetsordningen är oförändrad. De fungerar sämre när en stat väljer att rubba ordningen och köra sitt eget race. Framförallt när det innebär att man med militär makt gör allt för att slå sönder en nation.

Hade Sverige kunnat undvika dagens situation? Både ja och nej. Medlemsansökan till Nato är direkt avhängt på det hot Ryssland utgör mot Europa just nu och det hot landet sannolikt kommer utgöra även 20 år in i framtiden. Ur den aspekten hade vi inte kunnat undgå att söka den form av militära säkerhetsgarantier vi vill söka. Jag har redan sedan tidigare i en promemoria lyft relationen mellan Sverige och Nato. Den avslutande slutsatsen står sig fortsatt:

Sverige har anpassat det militära försvaret efter den internationella arenan och framför allt Nato. Därutöver pågår en anpassning av det civila försvaret för att bättre matcha med Finlands dito. Förutsättningarna för ett fruktsamt medlemskap i Nato finns och har så funnits under en längre tid. Samtidigt ställer det fortsatta krav på vår militära tillväxt för att vara en trovärdig partner.


För att kunna försvara Sverige behöver vi även kunna vara en del i att försvara Europa. Inget land kommer ensamt kunna stå emot när det hamnat i siktet för en stormakt. Att vara en del i en större organisation likt Nato kan anses bidra till den stabilitet som vi säger oss vilja värna i såväl Östersjöområdet som Europa i stort.

PM008 Sverige och Nato

I den “debatt” som nu förs förekommer det en hel del missinformation om Nato och hur organisationen fungerar. Framförallt är det tydligt att bägge ideologiska sidor tolkar fritt vad saker och ting innebär, tolkningar som sen levereras som sanningar istället för att partnerna tar sig tid att föra ett informerande resonemang riktat mot befolkningen. Det är inte heller unikt för just den aktuella diskussionen utan har varit en svaghet vad gäller Nato-debatten långt tillbaka i tiden.

Den främsta missen är övertron till en snabb process där det tidigare har låtit som en process skulle kunna ta allt från en vecka till enstaka månad. Där det nu istället pratas om att processen inte “bör ta mer än ett år“. Här slängs den svenska befolkningen mellan ytterlägen där en ansökan måste ske omgående men att processen kan ta upp mot ett år. Den här typen av information borde ha framkommit tidigare i en öppen debatt.

Att befolkningen omedvetet saknat den här debatten är tydligt nu när alla mediehus och medieprofiler trillar över varandra för att förklara vad ett Natomedlemskap “faktiskt” innebär för gemene svensk. Något som nu drabbar Försvarsmakten där officerare på olika nivåer nu får försöka förklara vad Nato är, hur det kan påverka vår Försvarsmakt samt förklara vad som är myndighetens beslut och vad som är politikernas. Exempelvis att värnpliktiga inte kan skickas utomlands för att strida i ett annat land.

En annan är diskussion är av ren allmän karaktär. Nämligen Sveriges relation till andra stater som utvecklas i en mer auktoritär riktning. Kritiken mot medlemskapet är att vi nu hamnar i en allians med Turkiet och Ungern, där fokus ligger på att svenska soldater skulle få utkämpa strider för den Turkiska staten. Vilket är helt felaktigt och tyder på en bristande förståelse för vad artikel 5 är.

Anledningen till att den här tolkningen av artikel 5 har etsat sig fast stavas Afghanistan. Efter 11 september valde USA att åberopa artikel 5 för att få stöd från övriga Nato-medlemmar för det som komma skulle. I oktober samma år beslutade samtliga Nato-medlemmar för att understödja USA i sitt krig mot terrorism. Detta skedde först efter att samtliga medlemmar var övertygade om att bevisen pekade mot att ett land låg bakom attacken. Stödet bestod initialt av AWACS-flygplan för att sen utvecklas till andra typer av stöd. Det handlar alltså inte om vilken ledare som sitter på presidentposten i ett visst land. Det handlar om att samtliga medlemmar håller med om att det som skett var ett anfall från en stat (vilket var huvudanklagelsen mot talibanregimen 2001).

Den kollektiva självförsvarsmekanismen gör det möjligt för ett medlemsland att begära stöd från Nato i självförsvarssyfte. Turkiet har använt möjligheten vid tre tillfällen sedan början på 90-talet.

PM008 Sverige och Nato

Samma sak gäller andra aktiverade mekanismer där medlemsländer ber om stöd från Nato. Stödet med patriot till Turkiet eller en multinationella brigad till Rumänien har också de varit beroende av konsensus mellan samtliga medlemmar. Vilket är det jag avser att avsluta den här artikeln med.

Det återkommande argumentet om Sverige ska bibehålla sin handlingsfrihet, i realiteten möjligheten att själva bestämma om, och hur, vi vill agera i en framtida konflikt grundar sig på artikel 5 och att Sverige skulle tvingas agera militärt om ett annat Nato-land attackeras. Därefter
har kritiken konkretiserats kring Turkiet och att ett medlemskap skulle göra Sverige beroende av Turkiet.9 Det är ett anmärkningsvärt uttalande i sig själv då det helt ignorerar övriga länder i Nato-sfären som Sverige redan har någon form av samarbete med. Därutöver antyder det att när ett medlemsland tar en auktoritär riktning, kommer övriga medlemsländer att dras med i fallet. Under sådana premisser blir frågan om det egentligen är möjligt att vara en del av EU, eller någon sammanslutning överhuvudtaget, med tanke på utvecklingen som sker i vissa medlemsstater.

PM008 Sverige och Nato

Allt Nato gör, görs i överenskommelse mellan alla medlemmar. Oavsett om det gäller självförsvar eller fastställandet av en doktrin måste alla vara överens. Det här innebär att Nato är en stundtals trög och byråkratisk organisation. Vilket bl a var det som Frankrikes president Macron kritiserade när han sa att Nato var “hjärndött”. Det är nämligen inte alls självklart att alla länder håller med varandra. Snarare tvärtom. Det vi ser just nu i samband med kriget i Ukraina är en anomali precis på samma sätt som EU:s enighet. För eller senare kommer det normaliseras och ländernas interna intressen återigen ta vid. Det ska däremot inte tolkas som en svaghet eller anledning för Sverige att stå utanför. Snarare är det en styrka som visar på att Nato inte är den krigstörstande maskin som vissa vill få den att framstå som.

Det finns mycket att diskutera gällande medlemskapet i Nato. Det finns uppenbarligen behov av mer information till samhället. Vi kommer ha anledning att återkomma i framtiden kring vad ett medlemskap faktiskt innebär. Vad jag däremot kan säga nu är att det för gemene svensk troligtvis inte kommer märkas av när vi väl kliver in som medlem. Vi övar redan med Nato. Vi skickar personal till insatser och ställer upp i diverse staber utomlands. Det vi får tillfört är en tilläggsförsäkring till hemförsäkringen som är Försvarsmakten. Förhoppningsvis slipper vi behöva använda den.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter