Varje år har Sverige mellan 400 och 1200mm nederbörd under hela året. Historiskt sett är mellan 10 och 50% av nederbörden snö, resten är regn som framförallt ligger över västra samt centrala delen av landet. Detta ställer särskilda krav på både soldater och utrustning för att leverera. I takt med utvecklingen av soldatens personliga utrustning (framförallt skyddsutrustning), har även kraven på förstärkningsplaggen förändrats.
Kategori: Utrustning Sida 6 av 10
Baserat på alla meddelanden som dök in i mail-korgen efter mina kommentarer gällande Hk416 upplever jag att det antagligen krävs en längre förklaring kring mitt resonemang. De med insyn i införandecykeln och logistik må korrigera eventuella felaktiga premisser.
Inledningsvis; då jag är medveten om att karbinen i sig är kostsam och det finns mer plånboksvänliga alternativ på marknaden väger jag den kostnaden mot kostnaden av att behöva införa ytterligare ett vapensystem. Just nu finns dokumentationen kring HK416, systemgodkännande och en reservdelskedja. Systemet är känt för tekniker och är kompatibelt med den personliga stridsutrustningen som vi använder. Eftersom vi inte behöver genomföra nya prov, utveckla eller översätta dokumentation eller lägga arbetstid på att frambringa ett systemgodkännande borde den kostnaden gå att överföra till inköp.
Mitt andra antagande är att vi genom NORDEFCO, alternativt direkt genom förhandling med Norge, kan köpa in oss på leveranser. Dels av vapenplattformen i sig, dels på reservdelar och tillbehör. Alternativt köpa bättre begagnade system från Norge direkt (vilket inte är något okänt förfarande). Därigenom borde vi kunna få ett bättre prisläge än om vi köper själva då våra inköp tenderar att vara små och hamna långt bak i kön.
Det tredje är att införandet inte är ett långsiktigt (med Försvarsmakts mått), utan ett inköp för att täcka upp den lucka som annars riskerar att uppstå när parken med Ak5:or blir slutkörda och kostnaden för drift (reservdelsförsörjning) börjar stiga för att vi är ensamma om att ha systemet.
Mina kommentarer i frågan ska inte ses som en vurm för ett specifikt vapensystem, utan bör förstås utifrån perspektivet snabbt införande med minimala logistiska ansträngningar. Givetvis går det att baserat på dessa premisser diskutera om vi ska gå samma väg som Danmark och införa C8 istället. Den möjligheten finns också.
Mitt resonemang kring MP7 bygger på samma premisser, ta ett färdigt system och inför på bredd för de befattningar och truppslag som behöver ett vapen för självskydd. Det här i sig borde inte vara ett främmande resonemang med hänvisning till att pistol 88 kunde införas till sjukvårdspersonal i Hemvärnet för att de lättare skulle kunna jobba men ändå behålla förmågan till skydd av sig själv och sin patient.
Oavsett är poängen att det ska gå snabbt, med minimal kostnad för administrativa åtgärder i form av dokumentation, godkännande och tester och systemet ska fungera att användas med den utrustning vi har. För mig är det viktigaste att vi får ett vapen som smäller när jag kramar avtryckaren och där jag slipper uppleva fler funktionsfel som beror på slitage, även när ett vapen är direkt hämtat från förråd.
Omslagsbild: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Du läser antagligen den här artikeln för att du tröttnat på att bråka med att packa ner den enorma boll som är värmejacka 90. Du har kanske också tröttnat på att värmetröjan blir lång i ärmarna och tycker att den väger för mycket i sammanhanget. Det här inlägget kommer inte ge dig några direkta köpråd kopplade till specifika produkter. Istället kommer vi att fokusera på vad du bör ha i åtanke och hur din tilltänkta värmejacka behöver fungera tillsammans med övriga plagg för att du ska kunna hålla värmen på postpasset en natt i januari.
Byxbälte GBG, namnet på det byxbälte som Försvarsmakten tilldelar sin personal. Ett byxbälte som har tillräckligt många år på nacken att marknadsföras på överskottsbolag tillsammans med övriga uniformspersedlar som tillhörde m/59 uniformen. Visst är det på det viset att ett byxbälte i sin renaste form inte behöver uppdateras något nämnvärt under årens lopp, förutsatt att behovet hos brukaren inte förändras. Vilket man kan påstå att det nu har gjort. Skapat i en tid där soldaten på sin höjd hade en kniv i bältet ser vi nu hur soldater förväntas kunna bära pistoler, knivar, ficklampor och multiverktyg i byxbältet och samtidigt hålla byxorna uppe. Problemet är att bältet inte är konstruerat för att varken fördela eller bära upp den här extravikten som uppstår. Det som istället händer är att byxbältet vrider sig för att det är tillverkat i textil, själva låsmekanismen i bältesspännet klarar inte av att hantera den dragkraft som uppstår när brukaren hänger på sig ett lårhölster med pistol och bältet är smalt vilket kan innebära ett obehagligt koncentrerat tryck framförallt vid höfterna.
Garmin Foretrex 401 har varit något av en standard bland militär personal när det gäller en handledsburen GPS. Jag har använt 401:an sedan 2011 för både verksamhet i tjänsten i form av snabb loggning av koordinater och riktningar. Därtill har den tillsammans med ett pulsband fått fungera som en större löparklocka. Sju (7) år senare fungerar den fortfarande ypperligt och den enda nackdelen som jag identifierade var den korta batteritiden. Garmin Foretrex 401 kunde bokstavligt talat äta batterier på löpande band, vilket inte var optimalt i områden där tillgången till batterier kunde vara snål. Därav var det dags att uppgradera till nästa modell, Foretrex 601.
Enhet, handledsband med förlängare, usb-kabel
Det börjar dyka upp allt fler veterandrivna företag på klädmarknaden. En del av dem riktar specifikt in sig på den amerikanska marknaden och kunden som vill kunna bära sitt vapen dolt och bekvämt, utan att utmärka sig själv från mängden. Viktøs är inget undantag. Företaget siktar in sig på framförallt skyttar, men även de som vill ha funktionella vardagskläder. För mig som i princip uteslutande bär ett par lundhagsbyxor kändes det naturligt att prova ett par shorts för att inte duka under i den nuvarande värmeböljan.
Viktøs Kadre Shorts
Förmågan att kunna genomföra ett omhändertagande av en skada (på dig själv eller din kamrat) har varit ett ständigt återkommande ämne under soldatutbildningar. Sedan insatsen i Afghanistan har den personliga sjukvårdsutrustningen förändrats och förbättrats successivt med mer kvalificerad utrustning. Det har gått så pass bra att vi nu börjar se baksidan av myntet. Den enskilda soldaten bär med sig mer sjukvårdsmateriel än tidigare, materiel som tar plats på kroppsskydd och i benfickor. Detta innebär mer vikt och framförallt att soldaten växer i omfång för att få med sig all utrustning som är ordersatt. Pendeln har börjat svänga tillbaka till att hitta mer “slimmade” lösningar utan att för den delen tulla på kvalitén (i det här fallet förmågan att kunna göra ett effektivt omhändertagande).
Blue Force Gear har profilerat sig som en tillverkare av lättviktsprodukter. Bland annat magasinsfickor med väldigt låg profil. Därför var det dags att löpa linan ut och prova en mindre sjukvårdsficka som kan monteras på ett byxbälte utan att vara i vägen.
Soldatlönen har varit ett debatterat ämne under flera år. Vid ett par tillfällen har Försvarsmakten höjt ingångslönen för soldater för att kunna matcha jobb ute i det civila arbetslivet. I år höjdes ingångslönen för soldater till 19000kr efter förhandlingar mellan Förvarsmakten och fackförbunden. Kopplat till löneläget har det skrivits om hur soldater “tvingas” köpa egen utrustning för att kunna utföra sin tjänst. Det här, tillsammans med uttrycket “gucci gear” planterade en tanke att skriva ett inlägg om vad det kan kosta för en soldat att komplettera sin stridsutrustning på enklaste sätt.
I januari släppte Cold Skills nyheten att de hade utvecklat ett nytt uniformssystem som var på väg ut i butik. Systemet består av en stridsskjorta, fältskjorta och ett par byxor. Förutom att plaggen hade fått en ny utformning jämfört med tidigare varianter hade tillverkaren gjort ändringar i val av material. De nya plaggen är sydda i ett mer följsamt tyg med stretchförmåga vilket ska garantera bättre följsamhet jämfört med tidigare uniformsplagg. I produktbeskrivningarna till plaggen anges det att plaggen främst är framtagna för mobila, mekaniserade och luftburna enheter.
Den nya stridsskjortan ser vid en första anblick ut som sin föregångare, den numera vitt sprida och använda stridsskjortan UAC Shirt. Men där finns en rad förändringar som är värda att lyfta fram.
Det finns en i det närmaste oräknelig mängd “taktiska bälten” ute på marknaden. Många av bältena följer samma design, oftast är det val av material samt tillverkningsland som skiljer dem åt (och därmed även prislappen). I takt med att de lågintensiva konflikterna, och därmed internationella insatserna, ökat har även behovet av utrustningsbälten ökat. Från att kunna bära magasin och pistol bekvämt på campen till att bära mer vikt på höften. Anledningarna till, och fördelarna med, att bära utrustning i bältet är många men det kommer inte utan nackdelar. Är inte bältet tillräckligt styvt kommer inte utrustningen stanna på sin plats och är bältet för hårt minskar komforten betydligt.