Den här selen införskaffade jag för ett par år sedan som ett komplement till övriga stridsvästar. Det fanns i huvudsak två (2) anledningar. För det första var det dags för en beige väst, för det andra ville jag ha en komplett väst som var färdig. Det senare för att spara tid från att jaga tag i rätt fickor och testa olika konfigurationer.
Valet föll på London Bridge tradings (LBT) 1961G. Själva grundmodellen 1961 har funnits under en längre tid och utvecklats i olika versioner beroende på vad användaren är ute efter. Den största skillnaden mellan modellerna är dragkedjan i mitten samt knäppspännen för axelremmarna.
Sedan införandet av kroppsskydd 12 har jag bevittnat en del intressanta sätt att bära det på. Allt från konceptet ”allt som finns i väskan ska monteras” till ”jag glömde visst en del av kevlaret”. Men det som jag funnit intressant är hur högt, respektive lågt personalen bär kroppsskyddet och att det kan finnas så pass stora skillnader när det finns ett krav på utbildning innan soldaten ens får använda utrustningen. Samtidigt följer det här ett mönster gällande materiel i Försvarsmakten; nämligen att hur materielen är tänkt att användas skiljer sig markant ifrån hur den faktiskt används. Vilket i sig underminerar processen för att införskaffa utrustning och skapar frustration för att inköpare och slutanvändare inte förstår varandra.
Innehållet i det här inlägget kommer troligtvis vara rena självklarheter för de flesta. Samtidigt hoppas jag kunna bringa lite klarhet i dels i skillnader mellan kroppsskydd och ”plate carrier” och varför det kan bli fel om man som användare dimensionerar kroppsskyddet som en ”plate carrier” utan att vara medveten om vad man gör avkall på.
Försvarets materielverk (FMV) har lagt ut en upphandling för sjukvårdsryggsäckar för ett kontrakt som ska löpa över sju (7) års tid. I upphandlingen beskrivs inköpet som en del i utökning av försvarsmaktens organisation. Totalt rör det sig om 1950 stycken ryggsäckar av olika storlekar.
Deadline för den elektroniska offerten är den 5:e september, därefter är november nästa deadline för de utvalda anbuden. FMV bedömer att det slutgiltiga kontraktet kommer att skrivas på med leverantör i december. Detta givetvis under förutsättning att upphandlingen flyter på smärtfritt och ingen överklagar upphandlingen likt stridsväst 18.
I april publicerade Sebastian Merlöv ett förslag till handlingsprogram för utvecklingen inom armén, där fokus ligger på utvecklingen de kommande fem (5) åren. Förslaget i sig tar sig an flera områden i form av hur brigader ska utrustas, ett möjligt scenario som används som grund för antaganden samt förslag på en utökning av specialförbandssystemet med enheter knutna till militärregionerna (MR). Det är det sistnämnda förslaget som jag kommer rikta mig mot och förklara varför just det förslaget inte bär mot målet. I grunden anser jag att ett införande av ytterligare komponenter inom specialförbandsorganisationen ska föregås av ett klart syfte och för att täcka en lucka. Utifrån den scenariobeskrivning och de uppgifter Merlöv anger anser jag att dagens organisation till del redan täcker in behoven, och att de behov som kvarstår kan lösas med andra medel.
I samband med att jag läste CSM J.D. Pendrys bok ”The three
meter zone”, publicerade jag en skärmdump ur ett kapitel som handlade om att
respektera soldater. Stycket i sig fokuserade på den skillnad den amerikanska armén
gör på personal baserat på grad och social status (gift eller singel). Kontexten
är att soldater som inte är gifta bor inne på basen i barracker, således lyder
de under arméns regler vilket bland annat innebär att de måste anmäla vem som
kommer och går, samt behöver hålla viss ordning. Vilket i sig inte låter som
något nämnvärt i sig. Däremot om vi går djupare in så innebar det, enligt
författaren, att personalen inte bara behöver ha städat. Det ska vara inordnat
på ett väldigt specifikt vis. Skor och kläder ska vara inordnade i särskild ordning,
tandborsten ska ligga på en specifik plats tillsammans med handdukar och tvål.
Det sträcker sig därmed långt över en bäddad säng och att ha någorlunda ordning
i skåpet.
Med sin numerär, geografiska spridning, höga beredskap och lokala förankring är hemvärnet av central betydelse för försvaret av det svenska territoriet.
Försvarsberedningens rapport ”Värnkraft”
Med en numerär som motsvarar mer än hälften av det svenska militära försvaret är det inte konstigt att diskussioner kring Hemvärnet engagerar, framförallt på internet. Åsikterna kring Hemvärnet och dess personal är många, detsamma verkar även gälla vilka uppgifter som organisationen ska lösa i händelse av krig. Vilket i sin tur sannolikt bidrar till att det kan skifta markant mellan hemvärnsförband och deras ambitioner. Jag avser att använda det här inlägget dels till att förtydliga mina tankar kring Hemvärnet i stort, dels för att behandla de utmaningar som organisationen kommer stå inför i framtiden.
Försvarsmakten är i mångt och mycket ett stort landslag. Bestående av individer från samhällets alla hörn kan det liknas vid en stor idrottsförening. Varje individ har årliga fysiska prestationskrav som måste uppnås, samt att det är kravställt att individen ska genomföra fysisk träning minst tre (3) timmar varje vecka. I en tid där soldaten ses mer och mer som en elitsatsande atlet där förberedelser, kost och träningstillfällen kan jämföras med elitidrottare har intresset från den militära sidan ökat vad gäller idrottspsykologi och dess potentiella användningsområden i en militär kontext.
Inom Försvarsmakten återfinns begreppet psykisk beredskapsträning (PBT). PBT inkluderar avslappningstekniker, fokusering, visualisering samt miljöträning för att vänja individen vid att agera i en särskild miljö. Underlaget är däremot ej uppdaterat sen 90-talet och saknar stundtals källhänvisningar till påståenden om hur soldatens prestation kan påverkas av mental träning. Det föreligger således ett behov av en uppdatering av underlaget med nutida forskning.
Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten
Tidigare litteraturstudier i ämnet säger att det finns ett visst stöd för att mental träning kan ha positiv inverkan på den fysiska prestationen samt förmågan att hantera stressfyllda situationer, samt att mental träning verkar kunna implementeras i den vardagliga tjänsten utan ett krav på större tidsuttag i form av arbetstid. Således finns det flera indikationer på att idrottspsykologi kan ha en positiv inverkan på soldatens prestationsförmåga utan att för den delen komma på bekostnad av annan utbildning som kan anses viktigare (exempelvis sjukvård eller skytte).
Det har varit examen för kadetter på Karlberg vilket innebär, förutom nya fänrikar till förbanden, en drös av nya uppsatser som publicerats på DiVA. Jag tycker det är intressant att skumma igenom uppsatserna för att få en uppfattning om vad just den kullen verkar tycka vara extra intressant och viktigt. En kandidatuppsats kommer i sig troligtvis inte bjuda på några större kullkastningar i varken taktik eller teknik. Däremot kan de bjuda på diskussionsunderlag och därmed på sikt en förändring i hur organisationen bedriver viss verksamhet.
Det här inlägget kommer ur en twitter-diskussion gällande hur vi väljer ut officerare för högre utbildningar. Frågan gällde vilka krav vi ställer och hur vi säkerställer att individer exempelvis har rätt kompetens. Då jag hade i bakhuvudet att det fanns dokument som tydligt reglerade processen och kraven, letade jag fram dem och började läsa för att förbereda ett inlägg i ämnet. Det var i den processen jag sprang på påståendet att en lämplig ledare ”tar en central roll i gruppsammanhang”.
Återinförandet av värnplikten kom troligtvis inte som en överraskning för de flesta. Glädjekalkylen att framförallt soldater skulle stanna åtta (8) till tolv (12) år och därmed minska utbildningskostnaden höll inte. Samtidigt har Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar förändrats drastiskt då personalkostnaderna successivt ökat de senaste åtta (8) åren. Med det i åtanke är det inte konstigt att Försvarsmakten i sin perspektivstudie från 2018 lyfte fram behovet av att förändra uppsättningen i styrkorna, och exempelvis täcka upp luckor med värnpliktiga officerare.
