Då Rekryteringsmyndigheten publicerat sin slutrapport för grundutbildningsomgången 20/21 var det upplagt för ett kortare inlägg om selekteringen av värnpliktiga. Framförallt för att rapporten i sig dels kan ses som ett återtag av den kontinuerliga uppföljningen av landets ungdomar och deras hälsostatus, dels för att rapporten bjuder på några informationsbitar om hur valet går till och hur myndigheten tänker kring förbandsplaceringar med hänvisning till individens geografiska plats.
Sedan regeringen utfärdade ett uppdrag till Försvarsmakten där myndigheten ålades att beräkna kostnaden för att grunda ett regemente i Östersund, har lokalförsvarsbataljon varit ett ord som florerat friskt i etern. Jag kommer i den här texten redogöra för att lokalförsvarsförband varken ska likställas med Hemvärnet eller att tanken om ett återinförande av förbanden är särskilt ny. Vidare kommer de flesta av er antagligen inse att ni redan hört talas om (och bevittnat) lokalförsvarsbataljoner tidigare, fast under andra beteckningar och därmed kanske inte reflekterat över deras roll i det större perspektivet.
Återinförandet av värnplikten kom troligtvis inte som en överraskning för de flesta. Glädjekalkylen att framförallt soldater skulle stanna åtta (8) till tolv (12) år och därmed minska utbildningskostnaden höll inte. Samtidigt har Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar förändrats drastiskt då personalkostnaderna successivt ökat de senaste åtta (8) åren. Med det i åtanke är det inte konstigt att Försvarsmakten i sin perspektivstudie från 2018 lyfte fram behovet av att förändra uppsättningen i styrkorna, och exempelvis täcka upp luckor med värnpliktiga officerare.
Det händer med jämna mellanrum att det dyker upp rekryter ute på grundutbildningarna som anser sig lurade, eller har fått felaktig information, av rekryteringsmyndigheten (TRM) gällande deras befattning. En anekdot av många är en rekryt som var uttagen till tekniker, men som inte förstått att det innebar vapenutbildning och därmed avbröt på grund av personliga anledningar. Det händer även att kadetter blivit antagna till Specialistofficersutbildningen (SOU) utan att förstå att det är officerare de ska bli.
För en del innebär grundutbildningen en resa till en annan del av landet, och som vid alla andra resor innebär det att packa en resväska. Mer ofta än sällan har rekryten med sig mer än vad hon eller han verkligen behöver för sina första veckor på grundutbildningen. Det händer att det kommer rekryter med resväskor fulla med civila kläder av alla dess slag. Ett par dagar in inser de flesta att de inte kommer ha möjlighet att använda sina medsläpade klädesplagg och att de bara tar onödig plats i den redan belamrade skåpet. Precis som med inlägget om att packa för din första mission kommer det här inlägget kort beröra vad du som ny rekryt behöver ha med dig, vad som är “nice” och vad du kan lämna hemma.
Under veckan kommer jag publicera ett inlägg som behandlar inryck och saker du som blivande soldat trodde du visste, samt det du önskar att du visste. Inlägget kommer vara baserat på erfarenheter från tidigare rekryter och hur de upplevde sin första tid i försvarsmakten. Jag kan säga redan nu att det inte kommer handla om fysisk träning eller tips och tricks hur du enklast bäddar sängen. Utan inlägget kommer gå på djupet och behandla ämnen som sällan berörs på de olika forumen. Exempelvis sömnbrist och stress är två ämnen som finns med. Ska du snart påbörja din utbildning kommer inlägget vara för dig.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén