Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Saker som ligger i röret för Försvarsmakten (traditionsmässigt)

Det finns olika sätt att få insikt i vad myndigheten har för framtidsplaner. Ett sätt är att befinna sig nära den centrala nivån (alltså Högkvarteret) och få insyn i hur den högsta militära ledningen ser på framtiden. Ett annat är att kontinuerligt följa flödet i Försvarsmaktens interna handlingssystem VIDAR och beskåda arbetsflödet från idé till beslut. Det tredje, som det här inlägget kommer grunda sig på, är att läsa protokollen från Försvarets traditionsnämnd. De här protokollen, även om de fokuserar på traditionsfrågor och traditionsvård, kan ge en del ledtrådar om vad som händer och sker i myndigheten. Därutöver får gemene man en insyn i det arbete som ligger bakom utveckling av såväl förbandssymboler som fanor.

I den här artikeln kommer vi titta närmare på en rad punkter som kan vara av intresse för den som har ett visst militärt överintresse, eller för den delen vill veta vad som ligger i röret för framtiden när det gäller det svenska uniformssystemet. Underlaget bygger på protokoll från 2018 till och med sommaren 2020.

Kamrattips inför insats

Det här inlägget är en uppföljare till artikeln om tips som inte återfinns i någon försvarsmaktslitteratur. Alla tips som är uppradade nedanför har kommit in från de som följer instagram-kontot. Inlägget kan med fördel läsas med tidigare artiklar om packning och ekonomiska förberedelser inför insats.

Tipsen kommer utan någon form av rangordning och jag lämnar det till dig som läsare att själv värdera vad som skulle fungera för dig.

  1. Magnetkrokar eller någon form av lina för att lufta/torka persedlar. Kan användas i såväl boende som arbetscontainer.
  2. Förvaringshylla i tyg med flera fack. Enkelt och smidigt för att organisera kläder m.m.
  3. Skär en tratt för att blanda proteindrinken direkt i vattenflaskan.
  4. Nationellt: mackar brukar slänga sitt lager med “dagsfärska” bullar kring 04-snåret. Ett besök tjänar dubbelt syfte: Dels kan du hämta stridsvärde till manskapet i form av gobullar, dels har mackpersonal god uppfattning om normalbild.
  5. Räkningar på autogiro, städhjälp som avlastar hemma. Se till att har ordnat allt innan avresa och prata med alla familjemedlemmar. Dålig relation, dålig mission.
  6. Tänk på att man är borta väldigt länge och med ofta begränsad kommunikation hemåt. Förbered anhöriga på detta och var ärlig.
  7. Spara tid med bultskruvdragare till minplåten på “galten”.
  8. Petflaskor, tre små hål i korken = fältdusch.
  9. Ta med bekväma öronproppar/hörlurar för flyg och AC-miljöer. Brusreducerande kan rekommenderas mot just AC-ljud.
  10. Börja plocka med saker hem under leaver för att inte stå med för mycket packning vid hemrotation.
  11. Köp en slaskmobil med kontantkort till dig och din familj. Skapar möjlighet för enkel kommunikation via sms.
  12. Ladda ner en mängd ljudböcker, tillgång till internet kan vara varierande.
  13. USB-minnen och externa hårddiskar för filmer och serier, samt överföring av dessa mellan kamrater.
  14. “Foppatofflor”, gympapåse till duschgrejer samt sykit.
  15. Extra låga tunna strumpor, extra t-shirts och kalsonger. Lock tight till kydexhölster.
  16. Träna utomhus i värme för acklimatisering (betänk värmebelastning).
  17. Säkerställ att anhöriga kontaktar dig genom VB FM om du ska få dåliga nyheter.
  18. Allt som ger dig “lyxkänsla” under operation i fält. Det behöver inte göras kärvare än det är.
  19. Våga prata om farhågor samt mål med insatsen med kollegor.
  20. Ta kontakt med din företrädare, hon/han kan berätta många bra tips på vad du (inte) ska ha med.
  21. Facemist på kontor är ett måste.
  22. Fysa inför för att skapa bättre förutsättningar för acklimatisering.
  23. Förbered meningsfulla och roliga aktiviter för fritiden, för dig själv och gruppen.

Hjälmkameror – ett tveeggat svärd

Det här är ett ämne jag diskuterat tidigare i andra forum som återigen aktualiserats i den pågående konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Det sprids just nu ett videoklipp som sägs vara från en armenisk soldats hjälmkamera där han kryper fram i ett värn under beskjutning, för att några sekunder senare stanna sittandes. Troligtvis död. Vad som gör klippet extra obehagligt är att det även syns en annan soldat som sitter och håller sig om huvudet, skrikandes i ångest. Det ska sägas att filmens äkthet har ifrågasatts och det är svårt att säga om den är autentiskt eller ej. Vad som däremot går att säga är att den inte är unikt i sig.

Sedan intåget med hjälmkameror på amerikanska soldater har fenomenet spridit sig även till andra länder och terrorgrupperingar. Vad som började som ett sätt att dokumentera för det egna albumet har sedan utvecklats till ett sätt att utvärdera strider till att skapa underlag för propaganda. I sammanhanget kan hjälmvideon från en av de amerikanska soldaterna som dödades i Niger nämnas som ett tydligt exempel där en motståndare redigerar videomaterialet för att passa det egna syftet. Med pålagda skrik och liknande. Därutöver finns det exempel från Ukraina där infångade kameror från dödade soldater använts för riktade propagandainsatser. Teknikutvecklingen har, precis som med mycket annat, visa sig ha både positiva som negativa aspekter.

För precis som att film kan användas för att utvärdera och lära av händelser (och framförallt misstag), kan filmer användas som bevisbörda om någon anser att en individ handlat felaktigt. Det ska poängteras att jag inte syftar på att mörka brott eller dylikt från vare sig rättsväsendet eller allmänheten. Däremot finns det en problematik kring utvärderingar från skarpa insatser som vi inte behöver hantera nära vi övar.

Ponera att en stridsinsats som leder till att en svensk soldat dödas och att situationen där ordern (som leder till dödsfallet) som ges till soldaten spelas in. Gruppchef eller plutonchef må inte ha handlat felaktigt medvetet och har agerat efter bästa förmåga i situationen. Men kanske visar filmen i efterhand att ordern var fel, eller att det finns andra faktorer i situationen som påvisar att andras agerande i en stressad situation är det som lett till soldatens död. Kommer myndigheten och rättsväsendet ha en icke-dömande kultur eller kommer filmmaterialet leda till rättslig prövning? Det är det ingen som vet eftersom det aldrig prövats, än.

Därmed vill jag lyfta diskussionen och tanken till dig som vill filma dina förehavanden i ett insatsområde. Bortsett från det självklara med känslighet kring militär verksamhet behöver du som individ tänkt ett steg längre om hur du kommer hantera den här typen av situationer. De positiva aspekterna med att filma för utvärdering och underrättelsesyfte är många. Frågan är om de alltid väger tyngre än de eventuella negativa konsekvenserna vid en incident?

Tipsen som inte återfinns i böcker

Försvarsmaktens handböcker och manualer innehåller en del information om hur soldaten ska gå och stå. I vissa avseenden finns det tips om soldaten kan förbereda sin utrustning för att göra fältlivet något enklare; exempelvis att tillse att det alltid finns tjocka handskar och en mössa i fickorna på värmejackan. Andra tips ärvs ner från befäl eller äldre soldater till nya rekryter och stannar i den kretsen.

Det här inlägget samlar en del små tips och trix som skickats in från alla hörn av Försvarsmakten. Jag har sammanställt, och i vissa fall förtydligat, tipsen. I vissa fall har jag filtrerat bort tips för att de inte taktar med den materiel som finns tilldelad idag, eller för att ett tips kanske är en kortsiktig lösning som kostar mer i längden. Tipsen kommer utan någon form av rangordning och jag lämnar det till dig som läsare att själv värdera vad som skulle fungera för dig.

Jakten på det strukturella problemet

I Försvarets forum publicerades ett debattinlägg gällande kvinnor, jämställdhet och strukturella problem i Försvarsmakten. Debattinlägget följer vad som förefaller blivit gängse standard när debattinlägg ska formuleras på begränsat utrymme. Nämligen ett inlägg som består av tillbakavisande, nya svepande påståenden och en nypa salt i form av påhopp på en grupp människor. Det som gör mig bekymrad är att fokus då ganska snabbt försvinner från ämnet, och de som läser mycket väl kan förkasta innehållet direkt på grund av dels påhoppet, dels för att det inte kommer något konstruktivt att bygga vidare på. Något som definitivt inte gynnar ett redan utskällt ämne.

Nu ska det sägas att jag är kritisk till hur jämställdhetsfokuset varit generellt i Försvarsmakten och att jag anser att arbetet är kontraproduktivt. Därmed kommer jag inte beröra Försvarsmaktens jämställdhetsarbete i den här artikeln utan enbart fokusera på debattinlägget och de passager där jag anser att författaren är inne på ett felaktigt spår.

Håll igen på det “lilla extra”

I nummer 5/2020 av Officerstidningen har det gjorts ett större reportage om värnpliktsutbildningen på P 7. I reportaget belyses bland annat de utmaningar som förbandet står inför med tillväxt, utökad värnplikt, stående förband och kommande insatser utomlands. I sig inget unikt för det södra skånska regementet utan en situation som flera förband sannolikt känner igen sig i. Det är inte detta som det här inlägget kommer beröra utan jag kommer istället fokusera på det, i brist på annat ord, tonläge som finns i intervjuerna. Det ska poängteras att inlägget inte riktar sig mot personerna (därav kommer jag inte att ange individernas namn). Inte heller ska inlägget ses som kritik mot förbandet. Reportaget och citaten är delar av ett större problem som jag belyst tidigare, men som fortsatt behövs lyftas för att det i längden är skadligt för Försvarsmakten och förmågan till att lösa de uppgifter vi erhållit från svenska folket.

Skit i alla andra & utgå ifrån dina egna prestationer

Under åren har jag skrivit en del artiklar om mental träning och vikten av ett positivt tänkande. Det här inlägget kan ses som en fortsättning på “det är en fråga om attityd” och en form av sammanställning av de instagram- och twitter-inlägg som berört ämnet på ett eller annat sätt. Efter flertalet samtal med olika individer, och 75th rangers instagram-inlägg om perfektionism, upplevde jag att det nog var dags att få ner en del av mina tankar i skrift.

Det har stötts och blötts att Försvarsmakten i stort fostrar ett kollektiv som strävar efter att alltid vara bäst i det de gör. Lägg därtill diskussionen kring att nyanställda unga officerare allt som oftast lägger till det där extra (ibland i form av gratis arbetstid) för att känna sig tillfreds med den produkt de ska leverera. Jag har tidigare behandlat riskerna med “svartflex” och hur det kan påverka efterträdare negativt och kommer således lämna det ämnet därhän. Däremot vill jag fokusera på hur vi som individer lägger upp våra mål och därmed våra “ribbor” för vad som är en god prestation.

Hemvärnet skyddar, bevakar och tar terräng

Vid sidan om bordningsstyrkan är hemvärnets insatskompaniers uppgifter ett hett debatterat ämne som verkar kunna diskuterats i samband med vad som helst. Hur kommer det sig att så många människor har så vitt skilda uppfattningar om vad ordet ”insats” innebär och vilka förmågor det medför? Egentligen borde det inte vara svårare än att säga åt människor att läsa krigsförbandsspecifikationen (KFS) där det framgår med all önskad tydlighet vad som gäller. Problemet är bara att KFS, av uppenbara anledningar, inte ligger spridd lite varstans så att gemene man kan ta del av den, och även om den gjorde skulle vissa individer troligtvis vara svårövertygade. Därutöver vet vi historiskt att en del av försvarsmaktens förband, skolor och förmågor utvecklats tack vare att individer tagit initiativ i olika riktningar och kämpat för att få uppgifter fastställda i Försvarsmaktens dokumentation. Samtidigt kan den typen av initiativ också ha en negativ inverkan på Försvarsmaktens förmåga om det slukar resurser som döljs i redovisningen.

Vi har tidigare behandlat utvecklingen av lokalförsvarsförbanden och därmed även berört hemvärnets utveckling och de utmaningar som organisationen står inför framgent. Skapat för att skydda hemorten och sedermera skydda samt bevaka mobiliseringsförråd står hemvärnet idag något förvirrat verkar det som, åtminstone på gräsrotsnivå. Som tidigare identifierats bär Försvarsmakten skuld i frågan efter att ha haft ambitionen att försöka utveckla hemvärnet till enklare skyttebataljoner. Vilket bland annat inneburit tillförd materiel såsom granatkastare eller för den delen underrättelsekompanier, för att därefter göra en vändning och återigen peka på att hemvärnet ska skydda, bevaka och ytövervaka är det inte konstigt att det uppstår ett visst motstånd för en sådan förändring. Det kan likställas med försvarets omställning från nationellt till internationellt och sen tillbaka vilket resulterat i en rad utmaningar kopplat till personalen. Det tolkas som att ta flera steg tillbaka.

Det går att urskönja en stolthet i att kunna strida offensivt och lösa vad som definieras som infanteristrid. Precis på samma sätt går det att urskönja att det anses vara en nedvärdering att ”bara bevaka”, vilket verkar ses som en uppgift reserverad för övriga hemvärnet (det vill säga bevakningskompanierna). Prefixet ”insats” förefaller ha laddats genom åren med en rad föreställningar om att vara särskilt uttagna, något mer än övriga kompanier och ett av få verktyg som Försvarsmakten har gripbart omgående för snabb mobilisering. Vidare finns en bild om att vara en förmågehöjare i ett nedbantat försvar när det inte finns annat att tillgå, där vissa verkar dra det så långt som att hävda att det inte finns ett infanteri i Sverige. Jag kommer i det här inlägget hävda att det inte är en ”antingen eller”-diskussion vi bör ha om insatskompanierna. Samtidigt kommer det innebära att en del kontinuerligt anställda och hemvärnssoldater behöver göra avkall på en del övertygelser.

PM: Dubbla ryska budskap

Även om de här inläggen inte är de populäraste kan det mycket väl bli att de fortsätter dyka upp framöver, om än sporadiskt. Händelserna i Belarus har fått en del att börja titta på vad Ryssland gör (och inte gör) för att hantera situationen och en eventuell “färgrevolution” i landet. Vad vi behöver ha med oss är att Belarus inte är Ukraina är inte Georgien. Även om Ryssland i de två (2) senare fallen agerat med vapenmakt finns det skillnader i tillvägagångssätt och syfte.

Georgien-kriget visade upp en rad svagheter inom de ryska militära styrkorna, såväl tekniskt som i hur striden fördes och det har resulterat i en revidering inom de olika grenarna. Framförallt har Ryssland börjat ta efter strukturer gällande exempelvis specialoperationsförband och börjat komma ikapp vad gäller obemannade system inom de tre (3) arenorna; sjö, land och luft.

Dokumentet skrevs till grunden långt innan händelseutvecklingen i Belarus och tiden kommer utvisa om min slutsats håller eller ej. Samtidigt är inte det själva huvudsyftet som sådant och jag sällar mig till skolan om 50%. Det vill säga om en analys visar sig korrekt hälften av gångerna då är det bra, och analytikern kommer inte med “självklarheter” i sina underlag.

Min slutsats (som framgår i dokumentet) är att det faktiska agerandet av den ryska ledningen tyder på att landet inte än anser sig redo att axla rollen som militär stormakt, även om de vill kommunicera det på olika sätt. I mångt och mycket handlar den ryska strategin fortsatt om att kunna förneka in i det längsta och då utgör andra maktmedel huvudalternativet för att uppnå målsättningar. Det här innebär däremot inte på något sätt att Kreml avstår från att planera för exempelvis invasioner, vilket såväl Georgien som Ukraina tydligt visar. Däremot förefaller det handla om rena tillfällen där landet ser sig kunna agera militärt utan att det kommer få någon form av synbar konsekvens (militärt). Exempelvis genom ett snabbt händelseförlopp inom ett begränsat landområde där omvärlden inte hinner reagera innan övertagandet är ett faktum (såsom Krim).

Det är således den öppningen som Europa och Sverige inte vill bjuda på utifrån att det skulle riskera att leda till det läge som Ukraina just nu befinner sig i med såväl Krim som de östra delarna. Fram tills att Ryssland på allvar lyckats bygga ut den hypersoniska förmågan förefaller det största hotet ligga inom cyber-, info- och underrättelsedomänerna.

Uppdatering kring upphandling av sjukvårdsryggsäckar

Förra året utannonserade Försvarets materielverk (FMV) en upphandling för sjukvårdsryggsäckar för ett kontrakt som skulle löpa över sju (7) års tid. I upphandlingen beskrevs inköpet som en del i utökning av försvarsmaktens organisation. Totalt rörde det sig om 1950 stycken ryggsäckar av olika storlekar som skulle upphandlas i ett initialt skede..

I juni uppmärksammades det på Twitter att en ny upphandling av sjukvårdsryggsäckar offentliggjorts där det hade skett några justeringar från tidigare upphandling. Bland annat har den initiala beställningsmängden ökat och det verkar som att möjligheten till alternativa ryggsäckar utgår då FMV bifogar tekniska specifikationer för de ryggsäckstyper som redan används, exempelvis för Ryggsäckssystem 18 (RSS 18).

Sida 19 av 40

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén