Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Historiskt har det varit infanterisoldatens lott att fotmarschera till slagfältet, inte sällan med brist på både mat och utrustning. Idag är det något bättre ställt utrustnings- och vilomässigt för den enskilda soldaten, men de långa marscherna består. Vi har tidigare skrivit om hur du kan träna för att uppnå en god marschstyrka samt hur du bör packa ryggsäcken för att vikten ska belasta kroppen mer fördelaktigt. Vad vi däremot inte har skrivit om, och som kom in som förslag från er besökare, är hur vi ska hantera strumporna och strumpbyten under marsch.

Utan välmående fötter kommer du inte långt, och det är inte en slump att den första åtgärden för att höja stridsvärdet är att byta strumpor framför både vatten och att ringa mamma. Den här artikeln kommer enbart behandla strumpbyten och hur du kan torka dem. Konkreta åtgärder vid marsch eller liknande för att bibehålla stridsvärdet kommer inte att behandlas.

Det är mer eller mindre en fastslagen sanning att vid längre transporter till fots (oavsett om det är marsch eller civil vandring) bör du använda dubbla strumpor. Även om det nu finns levande undantag som verkar ha begåvats med fötter gjorde av diamant som klarar sig utan tejp eller dubbla strumpor, är du sannolikt inte en av dessa. Därför kommer vi fokusera på just användandet av dubbla strumpor och hur det fungerar i praktiken. Därutöver kommer vi även behandla hur du kan gå tillväga för att torka strumporna som du bytt vid kort och lång rast.

Ett extra lager mot friktion

Precis som när vi tejpar våra fötter är tanken med den extra strumpan att skapa ett extra lager av skydd för foten mot friktion. Den friktion som uppstår när foten rör sig i kängan och som normalt orsakar skav eller blåsor ska nu uppstå mellan en inre och en yttre strumpa. Det är i alla fall tanken, nu innebär det inte att du kan strunta i att tejpa dina fötter.

De strumpor som försvarsmakten tillhandahåller (ankelsocka, knästrumpa, ytterstrumpa) är samtliga tillverkade i hög grad av naturmaterial som ull eller bomull. Ull är tacksamt då det inte bara kan binda upp fukt, utan även bibehåller sin värmande förmåga även när den är fuktig. Innan ankelsockan infördes på bred front i försvarsmakten var den fastslagna kombon stålgrå strumpa innerst och den vita ytterstrumpan (precis som namnet antyder) ytterst. Därefter var det den stålgrå strumpan som roterades vid varje rast för att ha en torr strumpa närmast huden.

Detta är fortfarande ett förhållningssätt som fungerar ypperligt. Det finns en del fördelar med att ha tjockare ytterstrumpor under marsch (oavsett årstid). Framförallt fyller strumpan upp kängan och det uppstår mindre rörelse i kängan vilket bör bidra till mindre friktion. Vidare möjliggöra ytterstrumpans innanmäte att det finns ett luftlager mellan den inre och den yttre strumpan vilket bibehåller den uppvärmande förmågan (värmande luftlager, precis som för resten av kroppen).

Undertecknad brukar under vår och sommar använda ankelsockan som yttre strumpa istället för ytterstrumpa vit. Nu vet jag att det är lite som att svära i kyrkan då ankelsockan till stor del består av bomull, vilket är ett erkänt dåligt material för vandringsstrumpor. För mig fungerar det att använda den tunna svarta strumpan som ett “skavlager”, principen är densamma som tidigare nämnt. Stålgrå innerst som byts ut regelbundet medans det yttre lagret får leva kvar till det är för smutsigt eller fuktigt.

Det finns även en skola som anammar det omvända tänket. Nämligen att den innersta strumpan är en “liner” som du ej behöver byta ut regelbundet, utan att det är den yttre strumpan som roteras då det är den som suger upp all fukt. I vårt fall skulle det kunna vara ankelsockan som är närmast foten, och över den har vi sedan knästrumpan. Jag vet att det fungerar med civila strumpor där linern är helt i exempelvis merinoull eller funktionsmaterial. Hur det fungerar med ankelsockan har jag dock ej testat i några längre perioder, där får du själv utföra prov och försök.

Foto: Anna Noren/Försvarsmakten

Torka använda strumpor under gång

Det här är den kluriga biten för många. Hur torkar vi blöta strumpor medans vi är under marsch till vårt nästa mål? Förutsättningarna är att du inte har hoppat ner i ett surhål med dina fötter, utan fukten består till stor del av din egna fotsvett. Då finns det tre (3) platser du kan torka strumporna på.

Utanpå ryggsäcken/stridssäcken – Detta förutsätter att vädret ute är hyfsat varmt, åtminstone inte fuktigt. Knyt fast respektive strumpa ordentligt utanpå säcken, efter ett marschpass bör de vara tillräckligt torra för att kunna bytas mot de strumporna du har på dig.

Innanför fältjackan – Din kropp kommer generera en hel del värme under marschen. Den här värmen kan du använda till din fördel och torka strumporna. Tanken är att värmen ska driva ut fukten i ditt yttre lager på kroppen, i det här fallet fältjackan. Knyt ihop strumporna och häng dem kring nacken och ner över bröstkorgen. Ha övre delen av jackan uppknäppt för att ventilera ut fuktig luft.

Innanför fältbyxorna – Principen är densamma som ovan. Knyt fast strumporna i bältet och låt dem hänga ner innanför byxorna över framsidan av låret. Värmen från din kropp torkar strumporna. Glöm inte bort att öppna upp i grenen för att cirkulera ut fuktig luft.

Till syvende och sist handlar det om att lära känna dina egna fötter och vad som fungerar optimalt för dig. Allt från vilka ytor på dina fötter som behöver tejpas, till vilka strumpkonfigurationer som fungerar ihop med din kängtyp. Detta kommer med erfarenhet precis som mycket annat.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter