Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Isokai, ett tillförlitligt styrketest

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Styrketestet på rekryteringsmyndigheten är, likt arbetsprovet, ett test som det finns många åsikter om. Kan testet verkligen mäta styrka hos en individ, och därtill hur en individ kommer prestera för mer fysiskt krävande befattningar? Framförallt ligger kritiken i att styrketestet riskerar att vara en allt för tuff utmaning för kvinnor att klara av och därmed anses som diskriminerande. Därmed finns det många åsikter och påståenden om ISOKAI som behövs bemötas, och passande nog har det kommit ett par studier under de senaste åren som kan hjälpa oss att förstå testet och hur det fungerar.

Inledningsvis behöver vi titta på hur historien ser ut för styrketester under mönstringen. Fram tills 1995 bestod testet av en “muskelstol” där bland annat handstyrka testades på de som mönstrade. Testet ansågs däremot undermåligt för att testa helkroppsstyrka, framförallt den dynamiska styrkan som behövs under militärtjänstgöring.

Bildkälla: Armémuseum

För att råda bot på detta infördes ISOKAI-testet, ett test med en konstant hastighet (Isokinetisk) men där motståndet ökar i förhållande till testpersonens styrka. Alltså, ju hårdare du tar i när du drar, ju mer ökar motståndet och därmed även kraften som du genererar. Motsatsen är isotont, där motståndet är konstant. Alltså i stort när du genomför vanlig styrketräning på gymmet, exempelvis genom att genomföra ett repetitionsmax (RM) i marklyft.

Enkelt beskrivet är ISOKAI-testet en rörelse som går från marklyft över till ett drag till hakan (high pull). En rörelse som för en del kan vara ovan att genomföra, framförallt i en ovan miljö med de prestationskrav som den mönstrande kan uppleva. Samtidigt är det ett test som anses ha låg skaderisk i utförandet.

Styrketestet, precis som cykeltestet, är indelat i nio kravnivåer (Stanine). Dessa nivåer är strukturerade på ett sådant sätt att den majoriteten av alla testade, 70%, ska återfinnas i nivåerna fem (5) till åtta (8). Ca fem (5) procent återfinns i den högsta nivån, nivå nio (9). Konceptet är detsamma som tillämpades förr inom skolväsendet, där betygen fördelades enligt en kurva där enbart ett par procent kunde få MVG.

Den som mönstrar får två (2) drag på sig att dra ett så högt värde som möjligt. Kraftutvecklingen registreras för varje centimeter som stången rör sig under draget. Medelkraften (i Newton) av varje drag räknas ut av en dator, därefter räknas medelvärdet av de båda dragen som därefter överförs till en siffra som anger testpersonens muskelstyrka.

Som ni kan se på bilden ovan har kvinnor en topp strax innan ändläget på ett marklyft, därefter tappar kvinnor generellt kraft jämfört med männen. Vilket inte är överraskande då män har fördel i överkroppsstyrka. Alltså, bägge könen har i stort samma kraftutveckling i benen.

Vi har fog för att säga att starka ben är av nytta i den militära tjänsten. Att kunna lyfta upp objekt från marken får också anses som vanligt förekommande. Men har vi verkligen ett behov av att dra något upp till hakan?

En studie bad soldater uppskatta hur tunga lyft de genomfört under sin utbildning, och hur högt de lyfte objektet. Föga förvånande angavs majoriteten av de tunga lyften vara i samband med lastning och lossning av lastbilar. Även om det skiljer sig markant mellan truppslag får det anses finnas en poäng i att kunna lyfta upp mot 30kg relativt obehindrat över midjehöjd. Nu ska det ha i åtanke att detta är uppskattade värden från personerna som ingick i studien, inte faktiska uppmätta vikter på lyft som genomförts under utbildningen.

Larsson, H. et al (2011)

Vad gäller skillnader mellan män och kvinnor visar statistiken från TRM att kvinnor generellt ligger mellan 66 till 72% i kraftutveckling jämfört med männen. Det är finns en möjlighet att det här kommer förändras då uttaget av kallade kvinnor till mönstring sannolikt ökar jämfört med tidigare då det var frivilligt att söka sig till militärtjänstgöring. Det går att tolka statistiken att det finns en svag positiv trend, en trend som förhoppningsvis fortsatt uppåt i takt med att fler ungdomar tränar medvetet.

Reliabilitet och validitet

Inom vetenskapen återfinns begreppen reliabilitet (tillförlitlighet) och validitet (relevans). Enkelt sagt; är testverktyget tillförlitligt? Kommer det visa samma resultat vid varje testtillfälle för testpersonen och kommer det visa rätt värden? Ett exempel kan vara drivmedelsmätaren; visar den olika värden varje gång du vrider om tändningen alternativt visar att tanken är konstant halvfull är den inte tillförlitlig.

Validitet, eller relevans, syftar till att testverktyget mäter det vad vi vill mäta? En tankmätare är föga till hjälp om vi vill mäta motortemperaturen istället för mängden drivmedel.

Testet är tillförlitligt

Skillnaderna mellan varje drag hos enskild individ uppgår enbart till några få procent när testgrupper får genomföra flera drag. Studier visar också att även om testet genomförs med olika testledare, har det liten påverkan på testresultatet. Det vill säga, testet kommer se likadant ut och genomföras på samma sätt oaktat vem som är testledare, eller på vilken geografisk plats testet genomförs. Detta kan jämföras med exempelvis försvarsmaktens multitest där utförandet kan påverkas av det subjektiva bedömandet från testledaren och vilken utrustning som finns gripbar på testplatsen.

Relevansen däremot är komplicerad

Vad gäller relevansen blir det lite mer komplicerat. Exempelvis har olika studier visat att exempelvis personer med stor kroppsmassa (såväl bland kvinnor som män) har bättre uthållighet under marscher med tung packning. Samtidigt har lättare personer bättre prestationsförmåga när det gäller rena kroppsövningar, exempelvis armhävningar, chins och situps.

Vad vi däremot kan se när vi gör testerna är en detaljerad graf över individens styrkeutveckling från underkroppen till överkroppen. En stor del av det fysiska arbetet i försvaret består av att bära extra vikt på kroppen, gå längre sträckor samt kunna genomföra explosiva korta löpningar för att ta sig framåt i terrängen. Där tillkommer även behovet av att lyfta tyngre objekt över midjehöjd. Således finns det argument för att testet, i alla fall till del, är relevant för att mäta den styrka som krävs för den militära tjänsten.

Eftersom det saknas en tydlig belastningsanalys är det svårt att direkt säga att styrkekraven är relevanta. Det behövs förtydligas vad testet syftar till att simulera, och om de angivna kraven för muskelstyrka är korrekt angivna (varken för låga eller för höga) för försvarsmaktens befattningar.

Ge dig själv de bästa förutsättningarna

Precis som med cykeltestet finns det en poäng i att ha testat att genomföra rörelsen som testet innebär. Exempelvis genom att dra en skivstång från marken till hakan. Utöver lyft till hakan kan skivstångsövningar som frivändningar och rodd hjälpa till att dels utveckla explosivitet, dels att stärka muskulaturen i överkroppen som arbetar vid draget.

Precis som vid arbetsprovet, när du anländer till rummet för styrketestet gäller det att du lyssnar på de instruktioner du får från personalen. Använd dina testdrag väl utan att bränna all energi.

När det väl är dags för att prestera, ta ett fast grepp om stången, tryck ifrån dig golvet med benen och dra tills det känns som att du är på väg att ställa dig på tå. Stressa inte med att genomföra ditt andra drag direkt. Se till att hämta andan,skaka loss och omfokusera.


Referenser

Bohman T, Tegern M, Halvarsson A, Broman L, Larsson H (2018) Reliability and agreement of the IsoKai isokinetic lift test – A test used for admission to the Swedish Armed Forces. PLoS ONE 13(12): e0209419. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0209419

Engelbrektsson, K. (2011). En jämförande studie av isokinetiskt kontra isotont marklyft och drag till hakan.

Larsson, H., Tegern, M., Broman, L., & Harms-Ringdahl, K. (2011). Isokai-testet som urvalstest till utbildning i Försvarsmaktens nya personalförsörjningssystem.

Omslagsbild: Bohman T, Tegern M, Halvarsson A, Broman L, Larsson H (2018)

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Föregående

Gällande AK416 (och vapensystem överlag)

Nästa

Därför borde Försvarsmakten införa CPA-stället och kasta ut skalplagg 08

  1. anders.bejting@bejtinginternational.se'

    Anders Bejting

    Hej. Intressant läsning. Jag / mitt ftg är vi som utvecklat och tillverkat ISOKAI. Uppdraget på utveckling av ISOKAI kom från/spec. Försvarets Forskningsanstalt. Vilket vi givetvis följt. Det jag egentligen inte tycker är bra , är längden för hur högt du drar . Enl. alla regler anses det skadligt att dra för långt. Isokai mäter endast till dina bröstvårtor (för en dator med högtalare, ges ett “pling” när denna höjd har nåtts). Datorn räknar ut var dessa sitter via längdmätning av provdeltagaren, som görs innan lyftet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén