Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tio (10) år har passerat sedan domännamnet taktisk.se registrerades. Om några dagar är det även tio (10) år sedan det första inlägget publicerades. Efter några kortare inlägg, bland annat om stridsvästmodifiering, skulle det dröja fyra (4) år tills nästa inlägg publicerades. I själva verket kom det dröja ända tills 2016 innan det började publiceras artiklar med någon form av regelbundenhet och först 2017 som sidan verkligen blommade ut tack vare ett ökat följarskap på instagram som även påverkade hemsidan.

Ett årtionde kan vara lång eller kort tid beroende på vilket perspektiv man har. Ur ett myndighetsperspektiv kan tio (10) år anses vara en kort tid för att hinna utveckla verksamheten. Så vad har hänt under de här åren kopplat till såväl Försvarsmaktens verksamhet, som utvecklingen av försvarsdebatten, stridsutrustning och internetkulturen som sådan?

2010

När grunden till hemsidan lades var General Sverker Göransson överbefälhavare. Försvarsmakten var djupt involverade i Afghanistan och mycket av verksamheten kretsade kring internationella insatser. Förutom skytteförband skickades även helikoptrar för att bistå med sjukvårdstransport. Specialistofficersutbildningen hade nyligen införts och runt om i organisationen kunde det vittras en viss oro över vad detta skulle innebära för de redan anställda officerare som kunde tvingas att bemanna en specialistbefattning. Vidare hade Försvarsmakten påbörjat resan mot anställda soldater och en utfasning av såväl utlandsstyrkan som värnplikt. För att säkerställa att Försvarsmakten kunde personalförsörja sina insatser infördes internationell tjänstgöringsskyldighet vilket väckte debatt internt.

En pluton i NBG avbröt en övning och sjukskrev sig med hänvisning till stor arbetsbelastning. Fem (5) befäl omplacerades och anmäldes till FPAN. Året var även ett mörkt år för Försvarsmakten då Kenneth Wallin, Johan Palmlöv och Gunnar Andersson dödades (även lokaltolken Muhammad Shabab Ayoulay dödades).

Officerstidningen nr8/2010

Öppenheten inom Försvarsmakten var på tapeten. Facebook och Twitter var fortfarande nya påfund, och Instagram var på väg in på arenan. Diskussionerna kring försvaret och dess verksamhet fördes fortfarande på forum likt soldf.com samt på anonyma bloggar och i kommentarsfält. Det fanns överlag en oro över att visa upp sig i debatten, framförallt med kritik. När det gällde ren rapportering från insatsområdena var det i stort Johanne Hildebrandt stod för rapporteringen, och framförallt uppmärksammade de strider som svenska förband hamnade i, något som Sverige i stort verkade ovetandes om.

Utrustningsmässigt var det kroppsskydd 94 samt stridsväst 2000 som gällde för personalen i internationell tjänst. Eller en egeninköpt väst från Blackhawk industries eller det brittiska varumärket Warrior. En stridsskjorta från Taiga kostade 1695kr att köpa. I övrigt var det skralt på den svenska utrustningsmarknaden och det var inte helt ovanligt att utrustning såldes mellan missioner till efterträdare. Just egeninköpt utrustning vållade stor debatt då Försvarsmakten på flera olika sätt slog ner på fenomenet. Detta medförde den smått absurda situationen att stridsutrustning som bestod av materiel med m-nr ihopsatt med buntband och snören var godkänd, medan utrustning tillverkad för ändamålet inte var det.

PRIO var under introducering i Försvarsmakten och kritiken lät inte vänta på sig. Det dömdes ut som dyrt och svårt att lära sig, och därmed något som borde avstyras direkt. Vilket vid flera tillfällen föranledde att Försvarsmakten fick motivera val av system, samt även svara på vad ett avbrutet införande skulle kosta.

Den nya versionen av Ak5 (Ak5C) introducerades i organisationen.

2015

Vi hoppar fram till 2015, året då Överbefälhavaren Sverker Göransson går i pension efter sex och ett halvt år på posten. Det som han sannolikt är mest ihågkommen för är sin kommentar att Försvarsmakten skulle klara av att försvara landet i en vecka. Efterspelet till den kommentaren blev en sjukskrivning under två månader. En sjukskrivning som vissa passade på att använda som ett slagträ mot överbefälhavaren, medan andra hyllade det som ett modigt beslut.

Försvarsmaktens åtaganden i utlandet hade ökat och förutom insatsen i Afghanistan (som var under nedmontering), var nu Sverige involverat i Mali inom såväl MINUSMA som EUTM. Därtill pågick även mindre insatser på andra platser.

Micael Bydén tog över som överbefälhavare och planeringen för FMÖ17 var i full gång. Kriget i Georgien 2008 och invasionen av Krim 2014 visade tydligt att Ryssland hade andra ambitioner än vad övriga världen (som var fokuserad på insatser i framförallt Afghanistan och Irak). Detta, tillsammans med kränkningar av svenskt territorium, medförde en omfokusering från internationellt till nationellt. En omfokusering som bland annat innebar en ny organisation med två (2) brigader och ett förnyat fokus på Gotland. Tjänstgöringsmedalj för GSS infördes för att uppmärksamma de soldater som tjänstgjort under längre tid, även hemma i Sverige.

Uniformssystem m/90 fyllde 25 år och kroppsskydd 12 hade börjat hitta ut på diverse förband. Men långt ifrån alla hade tillgång till den nya utrustningen och en felaktig leverans av nya stridsväst 12 innebar att det saknades fickor till systemet. Fortfarande lös stridsskjortan med sin frånvaro och vissa förband såg mellan fingrarna när soldaterna köpte egna fickor för att tillgodose sina behov.

Rekryteringen till Försvarsmaktens grundutbildning GMU gick trögt och det var tufft för förbanden att rekrytera personal. I samband med detta var det dags för ännu en ny organisation som innebar vissa diskussioner inom organisationen. Samtidigt tillsattes en utredning där en kombination av plikt och frivillighet var en tänkbar lösning för det framtida försvaret.

Debatten kring Försvarsmakten hade flyttat till del ifrån bloggar och ut på plattformar som Facebook och Twitter. Framförallt twitter dominerade som en plattform för seriösa diskussioner kring framtidens försvar. Även Försvarsmakten hade börjat etablera sig på olika plattformar och under 2013 fastställt en handbok för sociala medier och hur personalen borde förhålla sig till aktiviteter på internet.

Försvarsmakten började i samband med det nationella fokuset även fokusera mer på nordiska samarbeten, samt övningar över nationsgränser. Flygvapnet gick i bräschen för den här utvecklingen när svenska gripen-plan startade och landade på finska landsvägar.

2020

Försvarsmakten har återinfört värnplikten samtidigt som anställd personal fortsatt bemannar huvuddelen av organisationen. Försvarsmakten står inför ett nytt försvarsbeslut som kommer att påverka organisationen och hur den ska se ut i framtiden. En fråga som ställs är hur mixen av fast anställda soldater och värnpliktiga kommer att se ut. Vad som ser ut att vara den politiska viljan är att Försvarsmakten för första gången under årtiondet ska växa, vilket exempelvis har inneburit att amfibieregementet i Göteborg har återuppstått.

Ett nytt uniformssystem är under framtagning tillsammans med de nordiska grannländerna. Samtidigt väntar även en upphandling av nya eldhandvapen. Vad som däremot just nu ser ut att dra ut på tiden är fickor till kroppsskydd 12 där soldater fortfarande köper egen utrustning. Något som fortsatt inte är helt okontroversiellt, även om allt fler förband även har börjat tillåta stridsskjortor.

Samtidigt som antalet meme-konton och halvofficiella enhetskonton exploderat på Instagram, förs debatten på Twitter fortsatt anonymt. Något den här sidan har skrivit om tidigare. Klart är däremot att det finns en fortsatt vilja att diskutera livet inom myndigheten, och att det inte längre är enbart personlig utrustning eller de stora strategiska frågorna som lockar. Utan även arbetsvillkor och hur framtidens bemanning ska kunna garanteras. Formerna för trebefälssystemet har fortsatt inte helt satt sig, till del beroende på förändringar i gradsystemet samt en organisation som fortsatt har fler OF än OR.

Trots att tio (10) år har passerat förs det fortfarande diskussioner kring akademiseringen och officersutbildningarna. Den personliga utrustningen har till del förnyats samtidigt som utlovade utrustningssatsningar inte kunnat genomföras av olika anledningar. Även om Försvarsmaktens åtaganden internationellt har successivt minskat genom åren innebär det fortsatt en hög insatsfrekvens för vissa funktioner som redan för fem (5) år sedan flaggade om en överbelastning. Rekryteringen har fortfarande utvecklingspotential och myndigheten har påbörjat en resa från prisvinnande abstrakta reklamkampanjer till att mer fokusera på att visa den faktiska verksamheten.

2025

Vad som väntar för Försvarsmakten om fem (5) år återstår att se. Klart är att ambitionen och svansföringen är hög från myndigheten. Samtliga försvarsgrenar går mot nya mål där marinen och flygvapnet bland annat har en uppgraderad materialpark att se framemot, medan armén går mot en divisionsstruktur. Förhoppningsvis har ny personlig utrustning introducerats och nya eldhandvapen börjat komma ut på förbanden. Vidare kan vi mycket väl se fram emot allt flera internationella övningar med grannländerna, samtidigt som de internationella insatserna omfokuseras från förbandsinsatser till träningsinsatser.

Förhoppningsvis har trebefälssystemet även börjat sätta sig och samspelet mellan OF, OR och GSS är tydligare. Framförallt en lönestruktur som bättre speglar år i tjänst och ansvar. Men det får jag återkomma till i framtiden.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter