Det var en turbulent helg, även för oss som inte direkt befinner oss innanför Rysslands gränser. Med det abrupta slutet är det många som försöker hitta någon form av förklaring till varför det blev som det blev, och det råder ingen brist på teser från rysslands-kännare, ex-underrättelsepersonal, analytiker och glada amatörer. Som alltid är det också tydligt att den expert som levererar en förklaring som liknar ens egna tankar också framhålls som den mest trovärdiga och kunniga. Det är naturligt och inget vi kan (eller ens bör) försöka ändra på. Det den här artikeln däremot vill ta sikte på är att vi, trots snart ett och ett halvt år av krig, fortfarande hamnar i gamla tankebanor kring hur Ryssland, den ryska militären och den ryska maktkampen fungerar. För är det en tanke som bitit sig fast så är det idén om att ryska makthavare, i synnerhet Putin, alltid har en plan. Det finns ingen slump.
Det brukade pratas om tredimensionellt schack vad gäller ryssarnas förmåga att vilseleda alla. Trots att ryssarna lyckats förleda sig själva kring sin förmåga, trots klantigheterna kring förgiftningar och trots det allmänna skicket i hur landets leds så drivs flera fortsatt av tanken att det alltid finns en större plan. Det kan helt enkelt inte bara vara så enkelt som att Prigozhin föll för trycket och tog en enkel väg ut. Det måste finnas en mer invecklad förklaring till hela händelsen som mynnar ut i att Putin fått sin vilja igenom och cementerat makt. Plötsligt börjar jag förstå varför underrättelseofficerare av det äldre gardet fastnar i konspirationsteori-träsket och ser sammansvärjningar i allt. Det måste vara en invecklad förklaring där en specifik pusselbit kommer lösa hela mysteriet.
En sådan övertro till en motståndare är inte bara slöseri med tankeverksamhet, det är direkt farligt då det riskerar att påverka våra beslutsfattare i en felaktig riktning där de kommer ser förklaringar som bekräftar tesen snarare än att uppfatta verkligheten för vad den är.
Vår världsbild bygger på att stater och statsledningar beter sig på ett visst sätt, vilket inte sällan beskrivs som rationellt utifrån vår egen kultur eller en övergripande teori om hur världen är beskaffad. Då och då händer saker som inte alls passar in i den mallen. Trumps agerande som president är ett sådant. Prigozhin och Putins är ett annat. När vi har med människor att göra som drivs av sin egen uppfattning om världen och med sina egna målsättningar finns det sällan utrymme för några komplexa konspirationer. I bästa fall kan vi uppnå något som liknar en pakt i valfri dokusåpa.
Jag tror att vi hamnar i de här gamla tankebanorna av ett par olika anledningar. Det första är att vi har för enkelformig kunskap om Ryssland (eller för den delen andra länder och kulturer), framförallt inom Försvarsmakten. Vi tänker militärt om allt och att det behöver finnas en långtgående plan, men om vi tittar på våra personliga liv inser vi att det är sällan att det är fallet. Vi behöver helt enkelt bli bättre på att läsa om sådant som ligger utanför det strikt militära. Även om vi har kursen “kulturell förståelse” tror jag att vi på sikt behöver utöka och ta hjälp av civila högskolor för att lära oss mer om kultur samt historia.
En annan anledning är att vi, som människor, håller fast vid förvärvad kunskap som något evigt. Har du väl lärt dig något vid en kurs eller ett program, då kommer den kunskapen att följa dig livet ut och vara en sanning trots att kunskapen inte längre är valid. En dos av nyfikenhet i kombination med “är min kunskap fortfarande relevant?” vore en framgångsfaktor. Eller på ren engelska: “kill your darlings”.
Den tredje stora anledningen förefaller vara att vi vill att vår motståndare ska vara smart. Det finns ett värde i att möta en begåvad motståndare som kan ge oss en värdig utmaning. Det har visat sig exempelvis med kriget i Ukraina där vissa uttryckt en uppenbar förvåning kring rysk (o)förmåga och där det känts bortkastat att öva så mycket mot något som var ett luftslott. Så när vi ser en stat kollapsa bit för bit med en privatarmé som skjuter ner helikoptrar, intar ledningsplatser för militärdistrikt och obehindrat tar sig mot en huvudstad svärtar det ner bilden av “den värdiga motståndaren”. Då ligger det nära till hands med avancerade förklaringar till hur allt bara var en stor plan, en teaterföreställning.
We are to admit no more causes of natural things than such as are both true and sufficient to explain their appearances.
Isaac Newton
När vi behöver bygga en avancerad kedja med händelser som måste sammanfalla för att få vårt utfall, då är det tveksamt att förklaringen återger verkligheten. Inom statsvetenskapen återfinns “process tracing” som ett verktyg för att stärka analyser och dess tillförlitlighet. Men, som med allting annat, för att den här typen av verktyg och metoder ska fungera behöver individen vara öppen för att det finns en förklaring som inte faller innanför den redan existerande uppfattningen om världen.
Avslutningsvis: du kan välja att hata slumpen men du kan aldrig förneka dess existens så länge du har med människor att göra. Det som alla konspirationsteorier faller på är att det finns för många människor involverade för att det överhuvudtaget skulle fungera. Därav är oftast den enklaste förklaringen med få steg den som ligger närmast sanningen.
David
Mycket bra skrivet!