Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Utveckling av den nationella SERE-utbildningen

Kriget i Ukraina har nu pågått i en vecka och det finns just nu inget som tyder på att det kommer ta slut inom de närmsta dagarna. Förutom att den ryska krigsmaskinen har visat på stora brister i sitt genomförande samt att moralen hos truppen inte varit så stark som man kanske hoppats. I samband med detta har såväl den ryska som den ukrainska sidan visat upp bilder och filmklipp med krigsfångar som antingen enbart visas upp med ansikte, eller som visas upp på film där de svarar på frågor alternativt får ringa hem till sina anhöriga. Innan vi går vidare ska det förtydligas att detta är något som bägge sidor genomför, och vi såg liknande sekvenser i kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan förra året.

Således blev det naturligt att följa upp min tidigare artikel om SERE i en nationell kontext med några observationer om hur vi kanske behöver tänka om gällande vår utbildning.

FMV letar efter bildförstärkare & värmesikten till nästa skarpskyttevapen

Just nu ligger det ute två stycken “Request for Information” (RFI) hos Försvarets Materielverk (FMV) där myndigheten ber industrin att återkoppla med olika former av bildförstärkare (NVG) och IR-sikten (IRV). Siktena, som ska vara av “clip on”-modell, ser ut att vara dedikerade till nästa prick- och skarpskyttevapen från Sako som Försvarsmakten ska köpa tillsammans med Finland. Det eventuella köpet kan komma att innefatta 100-1000 system totalt.

A vital part of a sniper’s and designated marksmen ́s effectiveness is the ability to engage key targets with high precision over long distances without being detected him- or herself. The Night Vision Clip-On Sight System will, together with the day-time scope, ensure the capability for the sniper/marksman to detect, recognize, identify and to engage targets over long distances in low light conditions. The system shall also enable fast and accurate target designation, observation and adjustment of direct fire as well as indirect fire.

Request for Information – Night Vision Clip-On Sight
Systems, FMV

Bägge systemen ska klara av tryckverkan ifrån 7,62 x 51 mm (skarpskyttevapen), 8,6 x 70 mm och 12,7 x 99 mm (prickskyttevapen) samt fungera i olika miljöer, framförallt vintermiljö. Däremot ser man att NVG kommer att vara två olika system beroende på vilken kaliber vapnet har. Vapnen anges ha sikten med en förstoring från 5 till 25 gånger.

Den tekniska livslängden för NVG anges till antingen 10 år eller minst 10 000 skott (7,62) eller 5000 skott (8,6/12,7). För IRV är kravet 10 år eller minst 5000 skott av olika kalibrar.

Draft operational profile per unit:
a. Conscript training during 4-5 calendar years with approx. 500 h of operation/year, total 2000-2500 hours;
b. Combat operations total 600 h, with MTBF >200h.
c. The operators (maintenance level 1) conduct regulated daily and weekly preventive maintenance tasks.
d. Cost-effective periodic (annual) preventive maintenance <20 hours/year may be required on maintenance level 4 or 5 for each unit
e. When not in use, the equipment is stored in heated storage with controlled temperature and dehumidification.

Driftprofil för NVG

Det här innebär att Försvarsmakten avser att införa tre nya mörkersensorer tillsammans med den nya skarp- och prickskyttefamiljen. Därtill är det också möjligt att nästa automatkarbin kommer få sin egen uppsättning av nya mörkermedel. framförallt nytt IRV-sikte, när den processen på allvar kommer igång.

Draft operational profile per unit:
a. Conscript training during 4-5 calendar years with approx. 500 h of operation/year, total 2000-2500 hours;
b. Combat operations total 600 h, with MTBF >200h.
c. The operators (maintenance level 1) conduct regulated daily and weekly preventivemaintenance tasks.
d. Cost-effective periodic (annual) preventive maintenance <20 hours/year may be required on maintenance level 4 or 5 for each unit
e. When not in use, the equipment is stored in heated storage with controlled temperature and dehumidification.

Driftprofil för IRV

MTBF – Mean time between failure.

En dag att minnas

Egentligen var tanken att kvällens artikel skulle göra lite väl valda nedslag i den nyligen publicerade årsredovisningen från Försvarsmakten. Men just nu sker en händelseutveckling som är av betydligt viktigare slag. När detta skrivs har den ryska presidenten precis hållit ett, till synes inspelat, längre tal till den ryska nationen om hur han uppfattar att omvärlden ser på Ryssland, och varför Ukraina är ett hot mot Ryssland som nation och stat. Talet osade inte bara sovjetromantik och en vurm för Lenin som någon form av fader till ett stabilt system. Det bestod också utav förvirrad historierevisionism, konspirationsteorier och ett tydligt budskap att de forna sovjetstaterna inte under några omständigheter förtjänat någon form av självständighet.

I all väsentlighet blev det tydligt att Putin troligtvis ser sig vara på toppen av sin karriär och att det nu är läge att etablera Ryssland som stormakt vis-a-vis USA. En återgång till kalla kriget där övriga stater i Europa bara var spelbrickor för stormakterna att köra sitt race med. Här finns inget utrymme för en liberal världsordning utan det är kall realism och ett nollsummespel som gäller. All form av säkerhet som övriga länder har byggt sedan Sovjetunionens fall förefaller enligt Putin ha drabbat Ryssland negativt och för att den ryska nationen ska kunna återfå sin styrka måste alla andra göra avkall på sin politiska frihet och militära förmåga.

Genom att använda USA genom Nato som den stora fienden söker Putin rättfärdiga ett angrepp mot Ukraina. Det här angreppet ser nu ut att bli verklighet genom det erkännande och samarbetsavtal som han nu tecknat med de två “utbrytarrepublikerna” Donetsk och Luhansk. Där det förr fanns en ljusning om att inte söka konflikt med väst verkar kortspelet utvecklat sig på ett sådant sätt att den ryske presidenten ser det som fördelaktigt att ge sig in i en större väpnad konflikt med sitt grannland. En del av mig tror att detta till del beror på den stundtals sviktande uppslutning som varit kring Ukraina gällande krigsmateriel, dels genom vissa uttalanden där exempelvis USA tydligt signalerat att man inte är villig att skicka amerikansk trupp in i Ukraina, utan avser att svara med andra medel (troligtvis ekonomiska). Därtill att västs ambassader flyttats västerut bort från Kiev visar att få länder verkar villiga att agera som “mänskliga sköldar”. Detta tippar riskkalkylen i favör för en rysk offensiv in på djupet i Ukraina, trots skytteltrafiken med pansarvärnsvapen från väst.

Men där diskussionen fokuserat på Ukraina och vad Ryssland vill uppnå med såväl en buffert mot Nato som återta stormaktstiteln har vi egentligen inte fullt ut diskuterat varför det i sådana fall skulle stanna där. Även om Ukraina skulle införlivas i den ryska sfären kommer Nato fortsatt vara angränsande till Ryssland genom de baltiska staterna. Och varför dra gränsen där när du har en rysk enklav i form av Kaliningrad som är sårbart? Med den argumentation som förts finns det egentligen inga bortre gränser för hur långt Ryssland i sådana fall måste gå för att uppnå sitt mål om en säkerhetsbuffert. I själva verket handlar det om att lösa upp såväl Nato som EU som organisationer och splittra all form av sammanhållning bland de mindre staterna som kan tänkas hota maktfördelningen. En klen tröst i sammanhanget är att teorin säger att för eller senare kommer de mindre staterna, likt schimpanserna eller råttorna, alltid att gadda ihop sig för att slå ner den stora staten.

Så var lämnar det oss i Sverige? I årsredovisningen från Försvarsmakten beskriver vi inte bara hur vi utbildat ukrainsk militär personal och på olika sätt stött Ukraina. Vi berättar även hur vi deltagit i den ukrainska övningen Joint Endeavour 21 med personal ingående i såväl ukrainsk brigadstab som ingående i ett brittiskt skyttekompani. Därtill har vi haft en hög svansföring med svensk personal på hög nivå som besökt Ukraina för att prata om hur vi stödjer landet på olika sätt. Därtill bjöd vi in landet att delta i kommande FMÖ23. Men vad är det i sak värt i detta nu? Och vad innebär det i sak för våra egna samarbeten som tar sig liknande uttryck? Vid en liknande retorik och truppkoncentration mot oss eller Finland, kommer andra nationer att agera för vår sak militärt eller förledas in i vad som nu framstår som ett diplomatiskt skådespel där ingen kanske riktigt trodde att det fanns en lösning till att börja med?

Just nu verkar vi i den demokratiska sfären av världen misslyckats med att skapa avskräckning inom samtliga domäner, såväl de politiska som militära. Vi har länge pratat om sanktioner samtidigt som det har investerats i gasledningar. Vi har pratat om hur Ryssland notoriskt fuskat med doping i idrott men tillåtit landet att fortsatt delta i idrottsevenemang. Det senare trots att vi vet hur dessa framgångar används som symbolik för den ryska nationen och dess kamp mot den onda omvärlden (det senaste fallet med den ryska konståkerskan visar tydligt på detta). Först nu verkar exempelvis Storbritannien vaknat upp och börjat ifrågasätta den gräddfil som den ryska eliten haft för att bosätta sig i landet.

När allt kommer omkring verkar vi, likt som med Kina, helt misslyckats med att stävja en negativ säkerhetsutveckling när dessa krockat med egna nationella ekonomiska intressen. Det är tydligt att diplomati är svårt, och vi har inte gjort det lättare för oss själva genom åren. Tyvärr verkar det ukrainska folket vara de som nu får betala det högsta priset för vår naivitet.

Bild: Nordefco

Stridsuniform m/23

Efter 7 år av arbete har nu projektet med Nordic Combat Uniform (NCU) resulterat i en kontraktsskrivning. Det norska företaget Oskar Pedersen AS tar hem kontraktet som beräknats till ett värde av ca 4,4 miljarder svenska kronor (425 miljoner euro). Eller för att bryta ner det i mer begripliga summor, strax över 16 000kr per system. Med sig tar de en rad underleverantörer som alla bidrar med sina respektive produkter. Grekiska Siamidis som tillverkar uniformerna, multinationella W.L Gore & Associates GmbH som levererar tyget till uniformen, norska Aclima som står för underkläder och svenska Woolpower som står för underställ. Av bilderna att döma och de filmklipp som publicerats ger det hopp om att systemet kommer leverera det som majoriteten av brukarna önskar. Jag skriver majoriteten eftersom det alltid finns några som är missnöjda av olika anledningar och att det sannolikt kommer finnas lösningar som inte är 100% för allas behov.

FIR: Velocity Systems Jungle Butt pack

Stridsselen är på väg tillbaka in i finrummet. Det märks såväl nationellt som internationellt då allt fler ser att framtidens konflikt mellan stater kommer, för soldaten, skilja sig markant ifrån hur de internationella insatserna i Afghanistan, Irak och Afrika sett ut. Kanske inte helt oväntat börjar titta tillbaka på infanterisoldaten under andra världskriget och vad denna bar med sig för att skapa uthållighet. Därtill finns det lärdomar att dra från konflikten i östra Ukraina (som utvecklats till ett ställningskrig med skyttegravar).

Uppsättningen av dagens personliga utrustning i Försvarsmakten medger just nu inte att soldaten bär med sig förstärkningskläder i sin stridsutrustning. Där har “butt packs” en vital roll att spela.

FIR: Black Diamond Cosmo 300

Under åren har Försvarsmakten gått från att knappt tilldela dugliga ficklampor till att förse personalen med robusta pannlampor från erkända tillverkare. Men trots det kan tillgången vara trytande och du som individ vill kanske införskaffa en egen pannlampa för att täcka behov i såväl tjänsten som privat. Cosmo 300 från Black Diamond kan vara just den pannlampan du letar efter.

Black Diamond Cosmo 300 i förpackning.

Tänk på barnen

Den senaste veckan har varit minst sagt turbulent. Rapporter om landstigningsfartyg, drönare och truppförflyttningar har duggat tätt i svensk samt internationell media. Inte minst sociala medier har kokat och den annars så avskärmade försvarstwitter har fått en anstormning av nya följare, vanliga medborgare som är oroliga för det som sker. Och så här med lite distans till allt som hände förra veckan är det tydligt att media i allmänhet och sociala medier i synnerhet bidragit till den upplevda turbulensen. Analyserna har varit många och stundtals ytliga, i andra fall har analyserna varit djupa men svåra att ta till sig utan någon form av förkunskap. Kvällspressen bjöd även på rubriker i stil med “så här kan en rysk landstigning av Gotland se ut”. Mitt i allt det här fanns det en grupp som initialt inte syntes. Barnen.

Strumpor – en kort genomgång

För att vara en myndighet som spenderar mycket tid (och många mil) med att använda fötterna, pratar vi väldigt lite om strumpor. Kanske för att det oftast är ett plagg vi är uppväxta med att ta för givet, som alltid har funnits i någon form och som på något magiskt sätt alltid finns i garderoben eller byrålådan. Men en dålig strumpa kan göra en bra känga outhärdlig att bära. Hur ska man tänka om man har tröttnat på knästrumpa stålgrå eller för den delen får en snål tilldelning?

Det finns idag ingen brist på tillverkare av strumpor för olika ändamål, framförallt inte när det gäller idrott- och friluftsverksamhet. Alla har sin blandning av olika material där det kan snabbt bli förvirrande kring vad som är likvärdigt eller bättre än redan tilldelad utrustning.

Mögliga kadettboenden

Årets sista frågestund på Instagram bjöd på en riktig surdeg. Nämligen mögliga kadettboenden. Något som inledningsvis var koncentrerat till MHS Karlberg blev snabbt ett betydligt större problem när flera nuvarande och tidigare kadetter hörde av sig om berättelser från olika orter som Halmstad, Enköping och Uppsala med liknande berättelser. Därutöver började kadetter berätta om de återkommande problem som uppstått med “tillfälligheten”, det vill säga det containerboende som upphandlades för att husera kadetter medan renovering och nybyggnation på Karlberg pågick.

Överlevnadssats för det nationella försvaret

Efter artikeln om SERE ur ett nationellt perspektiv slog det mig att det kunde vara läge att visa upp hur det det nationella fokuset kan se ut rent utrustningsmässigt. Alla som tjänstgjort internationellt under de senaste 10 åren har troligtvis stött på olika typer av undsättningsfickor. Antingen den av Försvarsmakten tilldelade som innehöll allt ifrån kondomer till signalduk, eller förbandets egen ihopplock av olika saker som kan vara bra att ha i en nödsituation.

I en nationell kontext behöver innehållslistan inte vara särskilt annorlunda ifrån den internationella. Samtidigt ska vi dra nytta av att vara på hemmaplan och således skala bort vissa saker samt tillföra andra. Den lösning som jag presenterar i den här artikeln är till del inspirerad av personal vid Försvarsmaktens överlevnadsskola, jag tar således inte på mig “cred” för lösningarna. Den är även utformad utifrån att överlevnadsfickan ska gå att till huvuddel skapa med materiel som redan finns tilldelad eller som kan tilldelas med enklare inköp av exempelvis kvartermästaren. Vidare vilar den på grunden, även om det skulle funka utan, att individen har en kniv på sig. Slutligen att individen ska kunna bära utrustningen i en armficka på en stridsskjorta för att säkerställa att utrustningen alltid följer med så länge individen har sina kläder på sig.

Kitet innehåller från vänster: Eldstål, signalspegel med fasttejpade rakblad, dyrkar, kompass, spole med ståltråd, synål, klortabletter, tamponger, säkerhetsnålar, ca 5m reflekterande snöre, liten lysstav.

Sida 14 av 43

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén