Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Kategori: Allmänt (Sida 1 av 2)

Din kunskap är bortkastad om den inte kommer fler tillgodo

Sedan “analysområde PROD F6 – implementering av trebefälsystemet i Försvarsmaktens organisation” publicerades med tidslinjaler för officerare och specialistofficerare har det ventilerats en del missnöje om tidsaspekterna. Det vill säga det antal år en officer behöver tjänstgöra för att bli kapten kontra hur många år en specialistofficer behöver tjänstgöra för att bli fanjunkare. Individer som hamnade “på fel sida” av beslutet och därmed gick miste om en befordran var inte sena på att hävda att tidsuttaget för att ta ett steg upp på stegen var orimligt. Men väldigt sällan hörs däremot reflekterande över vad som gömmer sig bakom antalet tjänstgöringsår.

I exemplet med en förstesergeant som vill bli fanjunkare är tidsuttaget efter examen åtta (8) till nio (9) år. Detta kan tyckas vara en väldigt lång tidsrymd för den enskilde, framförallt eftersom grad är sammanlänkad med lön. Men om vi tittar på den generiska utvecklingsplanen ser vi att personen ska verka som lärare på någon av Försvarsmaktens stridsskolor (MSS, SSS, LSS), detta fyra (4) år efter examen. För den taktiska officeren ser tidsplanen ungefär likadan ut. fyra (4) till fem (5) år efter examen ska personen ha innehaft en befattning som lärare innan nästa steg. Det är viktigt att trycka på att detta inte innefattar intern utbildning på förbandet utan fokuserar på externa uppdrag.

För vissa förband sker detta naturligt då de har stående bemanningsuppdrag till de olika skolorna, eller för den delen har personal med instruktörskompetens som efterfrågas av skolorna vid jämna mellanrum. För andra förband däremot kan detta bli en tuff nöt att knäcka under de kommande åren för att bereda personalen möjlighet att uppfylla kravet.

Oavsett kategori är officeren en förmedlare av kunskap. Det kan vara till en rekryt som nyligen rykt in, en nyligen utexaminerad kadett eller en erfaren kollega som saknar kunskap inom ett visst ämne. Alla dessa tre kategorier kräver att officeren kan paketera kunskapen och förmedla informationen på ett sådant sätt att mottagaren kan förstå och omvandla det till handling. Officeren (och dennes pedagogiska förmåga) är en viktig del i att förse Försvarsmakten med korrekt utbildad personal och att det inte uppstår ett kunskapstapp den dagen officeren försvinner.

I fredstid har det varit mycket fokus på att behålla personal utifrån att kompetens försvinner ut ur organisationen. Detta har i sin tur lett till att individer använder det för att göra sig oumbärliga inom ett specifikt område i tron om att de kommer få behålla sina jobb. Tanken i sig är logisk och fungerar säkerligen väl för människor ute på den civila arbetsmarknaden. Däremot i en organisation vars verksamhet även ska fungera i krig är det direkt kontraproduktivt. I en slimmad organisation, som Försvarsmakten har blivit, fungerar det inte att all kunskap är centraliserad till ett fåtal individer. Det kan få förödande konsekvenser om dessa försvinner i ett krig, exempelvis genom att bli utslagna av motståndaren. Vi har redan identifierat den här utmaningen när det gäller ledarskapet vilket inte bara innebär att vi har en chef och en ställföreträdare, utan även att varje soldat ska veta uppgiften två nivåer upp samt chefens målbild. Allt detta för att kunna ta initiativ och agera i rätt riktning även när ingen chef finns tillgänglig att leda. Därför är det viktigt att officeren under fredstid överfört sin kunskap till sina underställda och därmed tagit ansvar för deras förmåga.

När officerare emellan pratar om karriären (även med utländska officerare) görs jämförelserna i tid. “Hur lång tid tog det innan du blev X?” eller “Jag har tjänstgjort i Y år, det borde vara dags för mig att bli befordrad!” yttras med jämna mellanrum. Vilket inte är helt oväntat då tid i det här sammanhanget inte är abstrakt och det är lätt att mäta. Samtidigt bidrar mållåsningen på tid att vi missar det som är viktigt, nämligen den erfarenhet och kunskap som ackumuleras inom tidsperioden. Om du suttit på samma befattning under åtta (8) år utan att under den här perioden varit instruktör eller lärare inom ämnet, då har du troligen blivit väldigt duktig på det du gör men inte bidragit till att Försvarsmakten i sin helhet blivit vassare. Jämfört med din kollega som enbart hunnit tjänstgöra i sex (6) år men på den tiden även hunnit vara lärare för en utbildningskull inom funktionsämnet. För att uttrycka det i aktietermer, din kollega har gett avkastning på den långsiktiga investering Försvarsmakten gjort. Därmed kommer firman vara mer benägen att fortsätta att investera i den individen i hopp om fortsatt avkastning (produktion av fler specialister).

För att detta ska fungera krävs det inte bara att individen rannsakar sig själv och söker upp de möjligheter som finns för att bidra. Det kräver även att Försvarsmakten erbjuder möjligheter för officerare att lösa ut den här typen av lärarbefattningar. En ökad rotation på instruktörer och lärare på skolorna skulle kunna bidra till att förhindra att lärare fastnar på en skola under flera år och tappar kontakten med förbandsverksamheten.

Istället för att räkna år du har tjänstgjort och jämföra det med andra, titta på vad du har genomfört i jämförelse och se ifall det saknas någon komponent för att gå vidare. Sätt upp ett mål samt anmäl till din chef vad du vill genomföra och hur. Ingen chef kommer befordra dig bara för att du suttit lugnt i båten under flera år.

 

Officerare måste lära sig att erkänna sina tillkortakommanden

Diskussionen kring officerens kompetens har sannolikt existerat sedan människan började organisera sig i större förband. 2008 publicerades en avhandling som marknadsfördes med hjälp av en debattartikel med titeln ”Karriärstyrda officerare skapar inkompetent försvar”. Sammanfattningsvis tar avhandlingen sikte på karriärstrappan som en officer klättrar på och hur kort tid individen befinner sig på varje trappsteg. Författaren säger att eftersom synen på kompetens samt belöningssystemet, i form av lön, är starkt kopplat till grad finns det inga starka incitament för officeren att stanna kvar någon längre period i verksamhet som är ”fältnära”. Detta kommer enligt författaren i slutändan leda till att kompetensdjupet högre upp i kedjan utarmas och därmed hämmar utvecklingen av Försvarsmakten[1][2].

Det har hunnit gå tio (10) år sedan avhandlingen och debattinlägget publicerades. Sedan dess har Försvarsmakten infört begreppet ”trebefälssystemet” med taktiska officerare (TO), specialistofficerare (SO) och gruppbefäl. Därutöver har Försvarsmakten infört en anpassad specialistofficersutbildning (ASOU) och en särskild officersutbildning (SOFU), ett snabbspår för de som redan har en akademisk utbildning sedan tidigare.

Införandet av SOFU som började med en testkull hösten 2017 (OFFU 17) har varit debatterat ute på förbanden, vilket framgår tydligt i Officerstidningens fördjupning i ämnet. Åsikterna går isär om nyttan (framförallt om akademiseringen) och om kadetterna har möjligheten att ta till sig de militära delarna under den korta tid som utbildningen pågår[3].

Alla dessa vägar in borde rimligtvis innebära en kompetenshöjning på sikt i Försvarsmakten. Samtidigt har befattningar som tidigare krävde en officer eller en specialistofficer omvandlats till gruppbefäls-rader. Den annalkande officersbristen som Försvarsmakten flaggat för under de kommande tio (10) åren borde därmed lösa sig med tidens gång[4].

Men undertecknad är inte övertygad om att lösningen inte ligger i att matematiskt beräkna hur många examinerad officerare som de militära skolorna kan producera. Det som inte har lyfts fram i ljuset men som blir tydligt när du som ny medlem kommer till en enhet eller ett förband är motståndet till förändringar, även om det skulle innebära en förändring för att följa regelverk och givna direktiv.

Inte sällan är det tummen i spåret som gäller och argumentet ”så här har vi alltid gjort”. Även om en individ påtalar att det är felaktigt och ger förslag på hur en förändring skulle innebära att syftet uppnås och föreskrifter följs, är det sällan det bemöts med en tumme upp och en vilja att förändras. Istället möts det med suckar och trötta blickar med andemeningen ”måste vi verkligen göra detta?”.

Men det är inte motståndet i att människor behöver sätta Försvarsmaktens bästa framför sitt egna bekväma leverne som är problemet. Utan det är det systematiska döljandet av egna tillkortakommanden som underminerar Försvarsmaktens förmåga och som påverkar viljan bland yngre officerare att stanna kvar.

Inte sällan kommer nya officerare ut på förbanden med en vilja att prestera och förbättra det de uppfattar som ineffektiv verksamhet som inte ”skjuter mot målen”. Med mångfald och utbildning i kritiskt tänkande medföljer en vilja att hitta lösningar på allehandaproblem. Den här viljan möter ganska snart en verklighet som inte låter sig förändras i första taget. Notera att det alla förändringar inte är av godo och att vissa troligen redan prövats. Det här bemöts rimligtvis av handledande befäl med en beskrivning över hur utvecklingen sett ut för verksamheten och varför vissa lösningar ”sitter i väggarna”. Därigenom kan den nya officeren lära sig och analysera vad som de facto går att förändra.

Däremot är det när förklaringen blir vag och svepande som ”att vi alltid gjort på det här viset”, ”någon har bestämt det” eller liknande som vi behöver bli jobbiga och ta reda på mer. En kritisk del inom vetenskapen (och därmed akademiseringen) är ifrågasättandet. Akademiska uppsatser måste kunna stå på sina egna ben och tåla en genomlysning, precis som statlig verksamhet, samt ständigt kunna omprövas när ny kunskap tillförs. Det är därför fullkomligt naturligt att vi kommer behöva titta kritiskt i backspegeln och upptäcka förbättringspunkter. Därför borde svaret på frågan ”varför har ni inte gjort så här tidigare?” per automatik vara ”vi hade inte rätt kompetens och har lärt oss av våra misstag”. Inte tystnad, en skam och därmed motstånd till att ens ta upp frågan i tron om att det kommer få oss att framstå som dåliga officerare.

För när fokus ligger på den egna karriären är det lätt att agera på ett sådant sätt att ens egna karaktär framstår som felfri. Sannolikt har fler än undertecknad upplevt chefer ute i verksamheten som förminskar problem i sin kommunikation uppåt (oavsett om det är upp till kompaniledningen eller till den taktiska staben). Skulle det någonsin lyckas komma förbi den karriärsstyrda chefen är inte sällan responsen att det är ett individbaserat problem eller kraftigt överdrivet. Vill det sig riktigt illa kommer officeren som lyfte problemet med en högre chef se sig placerad i en frysbox för en tid framöver.

Resultatet av den här hanteringen har i stort två utfall. Ett utfall är att individen fogar sig till rådande läge, accepterar hur verksamheten drivs och ”gillar läget” (möjligen i hopp om att kunna genomföra smärre förändringar). Det andra utfallet är att individen lämnar förbandet, och i värsta fall Försvarsmakten, för att individen blir desillusionerad och tappar tron på verksamheten.

Som chef borde fler bli misstänksamma när rapporteringen säger att allt är under kontroll och det inte finns några utmaningar, framförallt från enheter där vakanserna är över 50% vilket borde innebära att möjligheten att lösa ordinarie uppgifter borde vara starkt begränsade. Vi behöver bli bättre på att lyfta fram de chefer som vågar kommunicera brister och problem i verksamheten. I synnerhet behöver vi lyfta fram exempel där officerare vågar säga; jag hade fel.

Genom att identifiera våra fel och brister blir vi inte bara mer kompetenta utan Försvarsmakten blir bättre på att lösa sin uppgift, att värna Sveriges integritet.


Referenser

[1] https://www.dn.se/debatt/karriarstyrda-officerare-skapar-inkompetent-forsvar/

[2] https://medarbetarwebben.fhs.se/Documents/Externwebben/nyheter/2009/kriget-och-karriarsystemet-sammanfattning.pdf

[3] https://www.officersforbundet.se/contentassets/1ff3c99cf51948fcb0a9fc8133433c11/officerstidningen_6_2018.pdf

[4] https://www.officersforbundet.se/nyheter/2018/pressmeddelande-unga-officerare-overvager-att-sluta-i-forsvaret/

Ekonomiska förberedelser inför insats

För några år sedan skrev jag ett inlägg om hur du packar inför din första insats. I det inlägget skrev jag att de ekonomiska förberedelserna skulle behandlas i ett separat inlägg. Nu fyra (4) år senare efter några påminnelser är det dags. Precis som med packningen, kan det vara svårt att veta vilka förberedelser och åtgärder som behövs genomföras om du aldrig varit iväg en längre tid utomlands. Beroende på hur din civilstatus ser ut, kommer vissa punkter vara mer relevanta än andra. Det viktiga är att du påbörjar processen i god tid innan nedrotation, helst i början på din insatsutbildning hemma i Sverige. Då hinner du testköra och korrigera eventuella fel som uppstår längs vägen. Det vi vill undvika är att en räkning missas och hamnar hos Kronofogden medans du befinner dig på insats.

Läs mer

Restare – ett monument som fortsätter att beröra och uppröra

Redan när monumentet upprättades 2013 väckte monumentet upprörda känslor hos en del av landets veteraner. Monumentet likställdes med en “kotte” och det var tydligt att det, i alla fall för försvarsmaktens veteraner, inte var ett resultat som människor hade sett framför sig. Att försvarsmaktens veteraner var mest upprörda är kanske inte märkligt när det var just Försvarsmakten som fick uppdraget att uppföra minnesplatsen. Detta fick troligen en del att se framför sig monument liknande de som står i London eller Washington, vilka är av en helt annan karaktär och som tydligare karaktäriserar de kvinnor och män som utkämpat olika slag för respektive nation och från olika truppslag.

Minnesmonument i London

Läs mer

Vem är jag om inte soldat?

Identitet (senlatin ideʹntitas ’identitet’, till idem), självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.
Källa: Nationalencyklopedin

Identitet, ett ord som nu mer än någonsin verkar forma vår vardag. Den diskuteras kontinuerligt i media inbakat i uttryck som “identitetspolitik” och “könsidentitet”. Människans jakt på identitet är välstuderad inom beteendevetenskapen (psykologi och sociologi) och vår önskan att förstå oss själva, och andra, är sannolikt en bidragande faktor till att boken “omgiven av idioter” blev en sådan försäljningssuccé trots avsaknaden en vetenskaplig grund. Det är troligen den jakten på den egna självbilden och önskan att uppfylla den som lockar en del individer till organisationer som Försvarsmakten.

Läs mer

Vår stundtals skeva uppfattning om erfarenhet

Mats Nyström/Försvarsmakten

Mats Nyström/Försvarsmakten

“Dottern ringde, hon hade jobbat och hon ringde och var arg och förgrymmad. Det hade hänt en incident på regementet där man hade ifrågasatt, hon var inte med i detta, men soldater ifrågasatte en instruktör: – Har du varit i utlandstjänst? Nej, det hade han inte. – Då lyssnar vi inte på dig, svarade de. Alltså de som börjar i arbetet idag kan drabbas av dessa problem och det drabbade vår dotter omedelbart så fort hon börjat. Det var många som sa till henne när hon försökte instruera om något: – Jamen, så gör vi inte därnere eller därute. De har gjort kanske 3–4 missioner själva och hon har aldrig varit ute så hon känner att det är nödvändigt.”
Citat från Rapport I Anhörig och Soldat – Soldatens Motiv och Anhörigas Respons på Beslut om internationell Militär Insats Oro, saknad och längtan

Texten ovan är hämtad ifrån rapporten “Anhörig och soldat” som publicerades i år från Högskolan i Kristianstad. Rapporten är en (1) av fem (5) rapporter som behandlar ämnet utlandstjänstgöring och anhöriga. Det kan inledningsvis verka märkligt att inleda ett inlägg om erfarenhet med ett utdrag från en rapport som veteraner och anhöriga. Men det är just den här biten text som på nytt väckte tankar kring just det här med hur vi värderar erfarenhet i Försvarsmakten. För den händelse som beskrivs är inte på något sätt unik för det regementet, vid just den tidpunkten eller kopplat till enbart de involverade individerna där och då. Snarare är det här en återkommande berättelse från flera förband i takt som började dyka upp mer frekvent när Sverige gick från värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar. Det lyfts på officersutbildningarna (några av dem i alla fall), i befälsrummen och har även lyfts i Officerstidningen kopplat till en incident med skjutgränser.

Läs mer

ÖB under Folk och Försvars rikskonferens

För dig som missade Överbefälhavare Micael Bydéns anförande under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen 2018.

Avvikelserapportera mera

I system PRIO (detta ofta kritiserade system), finns en funktion som väldigt få kommer i kontakt med, eller tänker på ens finns. Samtidigt är det en viktig funktion för att kunna följa upp hur materiel och verksamheten fungerar. Det är lätt att kritisera FMV för undermåliga inköp, eller Försvarsmakten generellt för utrustning som inte håller måttet. Samtidigt är det svårt för en inköpare att utvärdera och utveckla om det inte finns någon feedback att utgå ifrån. Tystnaden blir att tolka som att allting är bra. Jag har själv upplevt en situation där ansvarig på FMV levde i tron att allting var kanon med “produkten” i fråga, medans förbandet var i upplösningstillstånd för hur dåligt saker och ting funkade. Det visade sig att den avvikelserapportering som FMV förväntade sig, inte hade trängt ut på förbandet och så leddes uteblev rapporteringen. När rapporteringen sen kom igång börjades fel och brister att åtgärdas på löpande band och materielen i fråga blev avsevärt bättre.

Avvikelserapporteringen syftar till att identifiera brister, tillbud (ex skador) eller liknande som skulle kunna leda till tillbud, alltså händelser som gör att verksamheten inte kan genomföras som den är planerad. Inledningsvis har fokus legat mest på säkerhetsaspekten, händelser eller felaktig utrustning som lett, eller riskerat att leda till skador på personer. Detta har senare utökats till att även innefatta bristfällig materiel som inte fungerar som den är tänkt. Enkelt beskrivet fyller användaren i ett formulär, om den som anmäler inte väljer en särskild handläggare kommer rapporten att gå till närmsta chef som då blir handläggare. Det går att anmäla anonymt i systemet om du är orolig för det du skriver i rapporten ska påverka din situation negativt. Rapporten sparas i systemet och kan användas för att generera statistik över exempelvis skador, eller materiel som behövs ses över. De här avvikelserna är öppna för alla att se, du kan själva logga in i prio, klicka på avvikelserapportering och söka bland alla rapporter som kommit in. Inför skrivandet av det här inlägget gjorde jag en snabb koll på de 100 senaste rapporterna, och noterade att ett visst förband hade varit aktiva i att avvikelserapportera den nuvarande hjälmen kopplat till deras verksamhet.

När jag läste igenom kommentarerna som brukarna hade fyllt i noterade jag ett par saker som kan vara värda att lyfta för att undvika att din avvikelserapport klassas som “gnäll”.

  • Var konstruktiv. Sätt dig inte och skriv i ren affekt, utan ta två andetag och förklara varför materielen inte fungerar ihop med verksamheten.
  • Var detaljerad. Skriv med eventuella åtgärder du vidtagit för att undvika problemet, samt om problemet kvarstår trots åtgärder.
  • Tänk till på det du skriver. Begränsningar i förmåga till följd av bristfällig materiel är högintressant för en motståndare, och så leddes inte något som bör skrivas in i ett “öppet” system.
  • Anmäl inte bara begränsningar, anmäl även möjliga lösningar om du har sådana.

Avslutningsvis, skriv på allt möjligt. Även om det inte åtgärdas där och då kommer det finnas en spårbarhet för framtiden. Plastmagasin, kalsonger, bilbälten, felaktiga skrivare. Allt ryms inom avvikelserapporteringens sfär.

Som vilket annat jobb som helst, nästan

Under inledningen av Aurora 17 spreds nyheten om hur “försvarsanställda” använt ett kryphål i betalappen Swish för att åsamka ekonomisk skada mot en organisation. Även internationell press uppmärksammade storyn. Propagandakanalen sputnik var inte sena på att få det att framstå som att det var Försvarsmakten som låg bakom aktionen.

I samband med detta publicerade undertecknad ett inlägg som kritiserade tilltaget, och uppmanade personer som gick i den här typen av tankar att tänka till innan de företog sig något liknande. Inte helt oväntat var det en person som valde den enkla vägen, nämligen att skriva ett lamt påhopp.

Inledningsvis har “dolkerik” helt rätt, jag har ingen auktoritet över landets Försvarsmaktspersonal. Samtidigt visar den här typen av kommentarer att personen oftast inte förstår konsekvensen av agerande (exempelvis att det blir en sputnik-nyhet, och därmed sanning för vissa). Men om vi lägger åt sidan yttrandefriheten, vilket ibland kan te sig som ett väldigt tjatigt argument, finns det en del andra argument varför jag har rätt, och nästintill en skyldighet, att kommentera den här typen av aktiviteter. Till att börja med påverkar den här typen av aktivitet direkt, eller indirekt, min tjänstgöring. All makt i Sverige utgår från svenska folket. Därigenom får vi i Försvarsmakten vårt mandat att utföra våra uppgifter. Om det svenska folket får uppfattningen att Försvarsmakten försöker inkräkta på deras grundlagsskyddade rättigheter kommer vårt mandat att upphöra. För många kan reklamfilmen nedan ses som “cheesy”. Floskler som kastas omkring för att det låter bra. Men om du lyssnar på det som sägs, inser du att det finns en djupare mening i budskapet.

Ett sätt att se på saken är att vi genom att skydda befolkningen, även skyddar vårt mandat att bruka våld för att skydda folket från övergrepp. Därför är det viktigt att Försvarsmakten bibehåller ett högt anseende hos befolkningen, vilket även innebär att det är en högintressant angreppspunkt från främmande makt. Därav att subversion räknas som ett säkerhetshot då tappat förtroende ytterst påverkar Försvarsmaktens mandat och möjlighet att fullfölja sitt åtagande.

Detta leder oss in på den andra anledningen till varför jag, och alla andra försvarsmaktsanställda, har närmast en skyldighet att ingripa mot den här typen av aktioner. Följande urklipp är från “Förordning med bestämmelser för Försvarsmaktens personal”. I den förordningen finner vi, förutom skyldigheten att tjänstgöra utomlands, även soldaterinran. För många är antagligen soldaterinran något luddigt som framfördes av en regements- eller flottiljchef under en regnig dag. Men det är väldigt mycket mer än fina ord som ska krystas fram under en torr ceremoni, erinran bär med sig skyldigheter som urklippet nedan visar.

Här kan vi diskutera om det verkligen täcker in saker en person gör på sin fritid utanför arbetet, vilket är ett rimligt argument. Där vill jag hävda att om en person använder profilbilder på sociala medier där individen framträder i uniform, åtföljs det av vissa skyldigheter. Precis som att du åtar dig att bära uniformen korrekt ifall du reser i den, föranleder det också att du agerar på ett sådant sätt att “Försvarsmaktens anseende främjas”. Framförallt punkten “En chef i Försvarsmakten skall (min fetmarkering) agera på ett sådant sätt att han eller hon är ett föredöme för övrig personal” visar att framförallt officerare har ett ansvar att axla i den här typen av frågor.

Bildkälla: https://cynismer.blogspot.se/2014/04/som-vilket-jobb-som-helst.html

Bara för att du får och kan göra vissa saker, innebär det inte att det är lämpligt. I den kritiserade reklamkampanjen “Som vilket jobb som helst, nästan” försökte Försvarsmakten på ett humoristiskt vis, visa hur en tjänstgöring i Försvarsmakten skulle kunna vara som vilket annat jobb som helst. Det de misslyckades med att kommunicera var att i ordet “nästan” ligger en mängd med skrivna och oskrivna regler som stundtals kan anses inkräkta på individens friheter. När gemene man vet att du är anställd i Försvarsmakten kommer den att applicera vissa förväntningar på hur du ska bete dig. Det är därför det här valet av karriär inte är för alla individer, precis som att alla inte passar att vara lärare eller hantverkare. Anser du att du inte klarar att förhålla dig till detta finns det andra jobb att söka.

Bohagstransport och träningsskor

I April kom Officersförbundet och Försvarsmakten överens om nya avtal (arbetstid och rörlighet) som på många sätt innebär en del förändringar för de anställda. I stora drag innebär de nya avtalen, som börjar gälla 1 Januari 2018, en del förändringar i ersättning för exempelvis övningsdygn och insats. Mer om detta kan du läsa om på officersförbundets hemsida, eller genom att prata med ditt lokala fackombud på förbandet. Det här inlägget kommer dels att handla om bohagstransport som berör dig som läser till officer, samt ett nytt tillägg i avtalet som ger rätt till viss ersättning för träningsskor.

Låt oss börja med bohagstransporten. Här finns en ersättning som en del kanske inte känner till att de är berättigade till, eller där individen tror att den är berättigad till mer än vad avtalet faktiskt säger. En elev som utbildar sig till officer (taktisk eller specialist) har rätt till, vid avklarad utbildning, ersättning för en så kallad “bohagstransport”, dvs flytt av ditt boende. Däremot behöver arbetsgivaren bara betala ut denna ersättning om individen flyttar till arbetsorten, eller ort i dess närhet, där arbetstagaren fått sin placering. Detta är viktigt att känna till då en del kanske drar sig från att söka sig till ett förband långt från hemorten i tron om att de behöver bekosta transporten själva.

Att du har rätt till ersättning för transporten innebär inte per automatik att du kan hyra in en egen flyttfirma och sen få ersättning. Inte heller kan du bara hyra egen bil och flytta allt själv för att få ersättning i efterhand. Här behöver du prata med ditt förband och på förhand få ett formellt beslut om vad som gäller. Antingen bokar Försvarsmakten flyttfirma åt dig och står för kostnaderna, alternativt får du själv genomföra flytten och får i efterhand ersättning för flyttbil och drivmedel. Det senare kräver att du har kvitton som du kan skicka in för att bestyrka dina utlägg. Var ute i god tid innan examen och presentera det förslag på lösning som du föredrar.

Vidare till en ny del av rörlighetsavtalet som har varit efterlängtat. Nämligen möjligheten att få ersättning för att köpa träningsskor. Tidigare har den enskilde blivit tilldelad “lejon attack” och fått stå för egna utlägg för exempelvis löpskor. Den klassiska blåa skon blev redan 2007 utdömd av arbetsmiljöverket, och sedan dess har det pågått ett arbete för att byta ut skon. Resultatet är nu att från och med 1 Januari 2018 är alla anställda (krigsplacerade och kontinuerligt tjänstgörande) berättigade till en ersättning om 1200kr vartannat år för inköp av träningsskor. Notera att det står träningssko, vilket borde öppna upp för möjligheten att exempelvis köpa en lyftarsko. Men om vi enbart tittar på löparskor är 1200kr en mycket rimlig summa att bli ersatt. Många bra löparskor ligger i spannet 1200-1700kr, vilket innebär att den enskilda soldaten skulle kunna köpa ett ordentliga löparskor, och på sikt förhoppningsvis minska risken för skador på grund av dåligt utformade skor.

Budskapet är att läs de olika avtalen, titta hur de går att applicera på ditt förbandsverksamhet och hur det påverkar dig som individ. Sök stöd och utbildning hos din lokala fackrepresentant för att lära dig dina skyldigheter och rättigheter som anställd i Försvarsmakten.

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén