Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Kategori: Fysisk fostran Sida 1 av 2

Försvarsmaktens fysiska standard

De flesta som är involverade känner till begreppet FM FysS och kan härledda begreppet till de fysiska krav som finns inom Försvarsmakten. Oftast är begreppet kopplat till multitest och fälttest samt att individen ska träna minst tre (3) timmar i veckan. Ungefär så långt brukar de flesta ha kunskap om vad FM FysS är. Mer sällan vet personalen om att det finns flera lager inom modellen och hur den fungerar egentligen[1].

de faktorer som påverkat de anställdas benägenhet till att träna på arbetstid har tidigare avsnitt behandlat bristande ansvar, möjligheterna att kontrollera arbetstiden, tidsbrist och hög arbetsbelastning vilket avser respektive hinder.

Liljegren, E., & Tagesson, J. (2018)

Kritiken mot konceptet om tre (3) timmars träning per vecka är ofta att det inte räcker för att träna effektivt mot alla de fysiska krav som finns. Därutöver finns det en återkommande risk att hög arbetsbelastning bidrar till att träning på arbetstid får stryka på foten[2]. Det lyfts även kritik mot att all träning syftandes mot att klara uppsatta fysiska krav borde få genomföras på arbetstid, och att exempelvis en chef således behöver tilldela mer arbetstid ifall en individ inte klarar de krav som finns förknippade med en befattning. Faktum är att många av de här invändningarna, eller i vissa fall missuppfattningarna, hade kunnat undvikas om fler hade tagit sig 15 minuter för att läsa igenom dokumentet ”Regler för Försvarsmaktens Fysiska Standard”.

För att förklara hur det här hänger ihop behöver vi ta det från början, nämligen vad är grundkrav och vad är tilläggskrav?   

Läs mer

Mental träning och militär verksamhet

Försvarsmakten är i mångt och mycket ett stort landslag. Bestående av individer från samhällets alla hörn kan det liknas vid en stor idrottsförening. Varje individ har årliga fysiska prestationskrav som måste uppnås, samt att det är kravställt att individen ska genomföra fysisk träning minst tre (3) timmar varje vecka. I en tid där soldaten ses mer och mer som en elitsatsande atlet där förberedelser, kost och träningstillfällen kan jämföras med elitidrottare har intresset från den militära sidan ökat vad gäller idrottspsykologi och dess potentiella användningsområden i en militär kontext.

Inom Försvarsmakten återfinns begreppet psykisk beredskapsträning (PBT). PBT inkluderar avslappningstekniker, fokusering, visualisering samt miljöträning för att vänja individen vid att agera i en särskild miljö. Underlaget är däremot ej uppdaterat sen 90-talet och saknar stundtals källhänvisningar till påståenden om hur soldatens prestation kan påverkas av mental träning. Det föreligger således ett behov av en uppdatering av underlaget med nutida forskning.

Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten

Tidigare litteraturstudier i ämnet säger att det finns ett visst stöd för att mental träning kan ha positiv inverkan på den fysiska prestationen samt förmågan att hantera stressfyllda situationer, samt att mental träning verkar kunna implementeras i den vardagliga tjänsten utan ett krav på större tidsuttag i form av arbetstid. Således finns det flera indikationer på att idrottspsykologi kan ha en positiv inverkan på soldatens prestationsförmåga utan att för den delen komma på bekostnad av annan utbildning som kan anses viktigare (exempelvis sjukvård eller skytte).

Läs mer

Isokai, ett tillförlitligt styrketest

Styrketestet på rekryteringsmyndigheten är, likt arbetsprovet, ett test som det finns många åsikter om. Kan testet verkligen mäta styrka hos en individ, och därtill hur en individ kommer prestera för mer fysiskt krävande befattningar? Framförallt ligger kritiken i att styrketestet riskerar att vara en allt för tuff utmaning för kvinnor att klara av och därmed anses som diskriminerande. Därmed finns det många åsikter och påståenden om ISOKAI som behövs bemötas, och passande nog har det kommit ett par studier under de senaste åren som kan hjälpa oss att förstå testet och hur det fungerar.

Läs mer

Foto: Rekryteringsmyndigheten-Viktor-Gårdsäter

Det beryktade cykeltestet

Intresset kring hur en individ ska träna för att uppnå optimala resultat inför sin grundutbildning är högt. Vad som är ännu starkare är suget efter att veta hur en individ bör träna inför mönstringen. Det märks inte minst på träffresultaten gällande “träning inför mönstring”, vilket ger strax under 100.000 träffar på Google. Inte sällan leder träffarna till olika forum där populationens samlade erfarenheter försöker komma fram till det optimala träningsprogrammet inför mönstring, eller för den delen komma fram till om de fysiska testerna på Rekryteringsmyndigheten är valida eller ej.

Det verkar i stort finnas tre (3) orosmoment vid mönstring. Styrketestet, cykeltestet samt psykologsamtalet. Vad gäller inskrivningsprovet eller hörseltest verkar den allmänna uppfattningen vara att det är något som inte är några problem, eller något som ligger utanför vad du som individ kan påverka. Vilket är intressant utifrån erfarenheter från uttagningstesterna till polisen där mer än hälften föll bort på “begåvningstestet” under 2016, och 27% under 2017. Medans motsvarande siffror för de fysiska testerna är enbart några procent. För Försvarsmaktens del finns det just nu inget uppdaterat underlag att ta del av, däremot har vi statistik från 2008 vad gäller hur män och kvinnor presterar på de olika testdelarna.

Men varför orsakar de fysiska testerna den här oron ute hos de som ska mönstra? Troligtvis beror det på osäkerheten kring hur testen är utformade. Hur räknas resultaten ut? Låt oss därför titta närmare på det fysiska arbetsprovet, alltså cykeltestet.

Läs mer

Målsättning och visualisering kan ha positiv inverkan på den militära verksamheten

Det är ingen nyhet att de fysiska prestationer under press som soldater genomför under sin militära karriär i mångt och mycket kan jämföras med de prestationer elitidrottare genomför under tävlingar. Därför är det inte heller märkligt att metoder och teorier från idrottspsykologin används för att få militär personal att prestera bättre. Att ge dem ett övertag mot sin motståndare på fältet.

Trots att psykologisk färdighetsträning inte är något nytt i Försvarsmakten, fick den en uppsving först 2014 när försvarsmakten förlängde den militära grundutbildningen med en vecka för att få ner utbildningstempot och kunna fokusera på stresshanteringstekniker. Oftast kommer vi i kontakt med mental träning i form av förberedelser för internationella insatser. Trots att visualisering mycket väl skulle kunna användas inför exempelvis en inbrytning i ett hus eller förbättra testresultatet på multitestet.

Läs mer

Du blir bra på det du gör

Inom träningsläran finns det olika principer för att optimera din träning. En av dessa principer är “specifitetsprincipen”. Kort och gott, det du tränar på, kommer du även bli bättre på oavsett om det gäller att lära dig gå, göra chins eller lyfta tunga objekt från marken. Bättre som i att du blir mer effektiv i utförandet av uppgiften, inte nödvändigtvis “duktigare”. Detta kan givetvis anses vara att sparka in en öppen dörr, samtidigt är det lätt att glömma bort detta när du som anställd (eller blivande) i Försvarsmakten planerar kommande träningspass. Beroende på vad du har för befattning, och vilken typ av förband du tjänstgör vid, kommer du behöva ta hänsyn till hur din dagliga belastning ser ut. Om du ofta behöver lyfta saker från marken, är det bra att försöka efterlikna det i dina träningspass genom olika typer av marklyft. Samtidigt som det är positivt att använda övningar som knäböj för att bli marschstark, gäller det även att få in marschträning i programmet för att öka din prestationsförmåga. Till din hjälp har forskningen tagit fram en formel, F.I.T.T (Frequency, Intensity, Time & Type) för att periodisera marschträningen.

Orr, R., & Pope, R. (2017). Tactical Load Carriage: Impacts and Conditioning. Retrieved from http://epublications.bond.edu.au/tru_conf/24

Läs mer

Knäböj på ojämnt underlag ger ingen extra effekt

När crossfit och sociala medier slog igenom på riktigt fylldes flödena av filmklipp där individer gjorde olika övningar på balansbollar. Förutom skrytfaktorn, spreds även påståendet att genomföra knäböj på en balansboll ökade muskelaktiveringen i exempelvis bål-regionen. Det har absolut varit ett rimligt antagande, framförallt har du antagligen känt det själv om du testat att göra vissa övningar på balansboll. Tidigare genomförda studier visade resultat som pekade på att muskelaktiveringen i rumpmuskulaturen ökade vid vid användande av fria vikter kontra smith-maskin. Därmed föreslog forskare att detta kunde ha en positiv inverkan på stabiliseringen av ryggraden under den här typen av övningar. Det finns även studier genomförda med bänkpress på ostabilt underlag där aktiviteten i bålen ökade vid ostabilt underlag. Samtidigt finns det nya studier som pekar på att genomföra exempelvis knäböj på en balansbräda inte aktiverar bukmuskulaturen mer än en vanlig knäböj.

Inledningsvis bör det poängteras att studierna som ligger till grund för det här inlägget har använt små testgrupper. Storleken på de olika testgrupperna ligger från 15 till 27 individer med både kvinnor och män representerade.

Development of the core has become very popular in the training of both athletes and non-athletes. In the process of doing so, the use of unstable training has gained popularity based on research that identified increased core muscle activation during various free weight exercises. At the same time, commonly performed ground based exercises on a stable surface had been overlooked for their capacity to activate the muscles of the core. The purpose of this study
was to determine the magnitude of core muscle activation generated during commonly performed ground-based lifts such as the back squat and front squat, and determines if one exercise variation generated greater core muscle activation than the other. (Nesser et al, 2017)

Den ovan citerade studien testade även om frontböj (även kallad knäböj fram) aktiverade bukmuskulaturen mer än knäböj. Den enda signifikanta skillnaden mellan övningarna var i aktiveringen av yttre sneda bukmuskeln. I övrigt låg övningarna nära varandra i aktivering av exempelvis ryggraden eller den tvärgående bukmuskeln (transverse abdominis).

Röd linje: Frontböj Svart linje: knäböj

Han et al (2017), tittade på hur aktiveringen såg ut i knä-, ankel och lårmuskulaturen vid olika underlag. Slutsatsen ur den studien är att det inte fanns någon signifikant skillnad i muskelaktivering oavsett underlag. Snarare var det vinkel i knäleden (90 till 100 graders vinkel) som påverkade muskelaktiveringen, framförallt runt knä och ankel.

Nu ska vi inte dra allt för stora växlar på vad två studier med små testgrupper kommer fram till, framförallt när det går stick i stäv med tidigare studier med andra övningar. Samtidigt kan vi med säkerhet säga att om du vill bygga magmuskulatur bör du fokusera på specifika magövningar istället för att förändra basövningar.


Referenser

Nesser, T. W., Fleming, N., & Gage, M. J. (2017). Activation of Selected Core Muscles during Squatting. Journal of Athletic Enhancement, 2016.

Han, D., Nam, S., Song, J., Lee, W., & Kang, T. (2017). The effect of knee flexion angles and ground conditions on the muscle activation of the lower extremity in the squat position. Journal of physical therapy science, 29(10), 1852-1855.

Träna specifikt mot din befattning

Det är lätt att tappa bort sig bland alla olika träningsformer och inlägg på internet om vad som är den mest effektiva träningen. Med en uppsjö av mer eller mindre funktionella träningsformer som verkar dyka upp varje år, gärna med en häftig månadskostnad och tillhörande bindningstid. Kombinerat med drömmen om att söka sig till Försvarsmakten är det inte konstigt att människor kan uppleva en viss ångest inför träningspassen. Det är naturligt, och i princip uppmuntrat, att med jämna mellanrum ställa sig själv frågor som; “Tränar jag effektivt just nu?” eller “Är denna övningen verkligen relevant för mig?”. All form av träning vilar på en rad olika principer (antalet varierar beroende på vem du frågar), där bland annat principen om progression och principen om individualisering brukar vara återkommande, tillsammans med specificitetsprincipen. Det är den sistnämnda principen som det här inlägget ska behandla kort.

Googlar du “specifitetsprincipen” får du ett par hundra resultat som alla säger samma sak; Du blir bra på det du tränar. Egentligen skulle jag kunna sluta skriva där för påståendet är självförklarande. Men vad innebär det för dig egentligen? Hur sammanlänkar du dina träningspass med din kommande (eller nuvarande) befattning? Först och främst behöver du ta reda på vilka typer av rörelser/aktiviteter som är vanligt förekommande inom ditt område. Är det vanligt förekommande med lyft ovanför huvudet? Är det marsch med tung packning som är förbandets metod för transport? Innebär tjänsten att du sitter still längre perioder på en stol? När du fått svar på dina frågor kan du gå vidare och börja titta på vilken typ av träning du bör ta dig an.

Specifitetsprincipen bygger i grunden på att du utför din träning på ett sätt som replikerar det du tävlar i. Vilket är enkelt utifrån ett sport-perspektiv, för att bli bra på styrkelyft behöver du öva på de tre styrkelyften (knäböj, marklyft och bänkpress) och helst på samma sätt du behöver utföra lyften på tävling. Det vill säga, det är inte bara belastning i form av antal lyft och minuter du gör något, utan även hur du gör det (exempelvis vinklar vid marklyft) och i vilken hastighet. En klassiker som de flesta känner till är att ge sig ut och marschträna med kängor och packning. Det skulle kunna vara att exempelvis träna med en viktväst för att simulera ett kroppsskydd. Det kan även vara att träna “farmers walk” med hantlar av olika vikt (20kg i vänsterhanden medans högerhanden bär på en 10kg). Det kan även vara så enkelt som att göra armhävningar och chins, om du identifierat detta som en svaghet och något du förväntas kunna göra. Som du antagligen förstått vid det här laget kan det vara enkla åtgärder för att korrigera ditt nuvarande träningsprogram, och göra det mer optimalt för ditt mål. Ett tips kan vara att öva på att genomföra situps på det sättet de genomförs under Försvarsmaktens multitest.

Sammanför du det här sedan med progressionsprincipen, överbelastningsprincipen, individualiseringsprincipen osv, kommer du kunna ta fram ett program som inte bara gör dig starkare och snabbare, utan det kommer också minimera risken för onödiga överbelastningsskador som kan hämma dig i framtiden.


Källor:

Knapik, J. J., Harman, E. A., Steelman, R. A., & Graham, B. S. (2012). A systematic review of the effects of physical training on load carriage performance. The Journal of Strength & Conditioning Research, 26(2), 585-597.

Mattsson, C.M. & Larsen, F. (2013). Kondition och uthållighet: för träning, tävling och hälsa. (1. uppl.) Stockholm: SISU idrottsböcker.

Thomeé, R. (2008). Styrketräning: för idrott, motion och rehabilitering. (1. uppl.) Stockholm: SISU idrottsböcker.

Träna rätt i löparspåret inför din grundutbildning

Det här inlägget är en uppföljare till “Träna rätt i gymmet inför din grundutbildning“. Det är rekommenderat att läsa det inlägget först, innan du läser det här inlägget.

Det här har varit ett efterfrågat inlägg under de senaste veckorna. Eftersom konditionsträning är ett väldigt brett område som kan sträcka sig från korta intensiva distanser, upp till uthållighetslopp i form av ultralopp, är det lätt att tappa bort sig själv i litteraturen. Därför har jag gjort följande tre avgränsningar. (1) Till att börja med kommer det här inlägget att rikta sig till de som befinner sig i spannet nybörjare – glad amatör när det gäller konditionsträning. Det vill säga, om du är en rutinerad tävlingslöpare kommer du sannolikt inte lära dig särskilt mycket nytt av det här inlägget. (2) Inlägget kommer att fokusera på konditionsträning i form av löpning, andra träningsformer kommer nämnas som alternativ vid, exempelvis skador. Slutligen (3) kommer fokus ligga på distanser som ligger innanför vad som kan anses vara gemensamt för hela Försvarsmakten. Det vill säga spannet korta intervaller (Beep-testet), 2km (fälttestet) upp till 10km (GarnM motsv). Jag är medveten att det finns förband som tillämpar snabbmarsch på avstånd upp till 20km (Arméns Jägarbataljon exempelvis). På de distanserna, och med de utrustningskraven, behöver vi ta hänsyn till andra faktorer som behandlas bäst i ett separat framtida inlägg. För att uttrycka det enkelt, du behöver lära dig krypa innan du kan gå.

Begrepp som kan vara värda att känna till

Nedan följer några begrepp, och vad dessa innebär. Precis som med styrketräning är det lätt att börja slänga sig med olika begrepp, i tron om att alla förstår vad dessa betyder.

Träningsvolym

Medans träningsvolym i styrketräningen handlar om antal kg, räknas träningsvolymen inom löpning i minuter eller distans (antal mil). Precis som med styrketräningen bör du ha uppföljning på träningsvolymen för att undvika att du ökar volymen för snabbt.

Aerob vs Anaerob förmåga

När du läser om konditionsträning dyker två ord omgående upp, aerob och anaerob. Något förenklat är detta två energisystem som förser din kropp med energi under olika stadier av arbete. Det aeroba systemet används under längre perioder med låg intensitet, exempelvis under löpning längre än tre (3) minuter. Systemet använder det tillförda syret från lungorna för att omvandla kolhydrater och fett till energi åt musklerna. Det aeroba systemet är betydligt långsammare än det anaeroba och ger mindre effekt, men med fördelen att det kan arbeta mycket längre. Det anaeroba systemet är däremot snabbt och kan leverera mycket energi, utvunnen från kreatinfosfat och glykogen, ut i muskulaturen omgående utan tillgång av syre. Nackdelen är att den anaeroba energin tar slut fort, vilket du kan uppleva genom att benen stumnar när du tar ut dig maximalt under en intervall.

VO2max

Din maximala syreupptagningsförmåga. Mängden syre (mätt i liter) din kropp kan ta upp per minut i förhållande till din kroppsvikt. Det finns en rad olika mer eller mindre noggranna sätt att få fram din VO2max. Om du inte har tillgång till ett labb med mätutrustning, kan du få fram ett värde genom att springa Cooper-testet. Har du tillgång till en pulsklocka kan den ge dig ett riktvärde om hur du ligger till. Även beep-testet kan användas för att ge ett riktvärde.

Maxpuls

Precis som att räkna ut VO2max finns det ett par olika sätt att räkna ut din maxpuls. Precis som med uträkningsvarianterna till vo2max bör du ha i åtanke att det blir ett generellt riktvärde. Den mest spridda är antagligen formeln 220 (män)/226 (kvinnor) – din ålder. Den formell har dock visat sig 1) inte vara vetenskapligt förankrad och 2) kan överskatta/underskatta din maxpuls beroende på ålder. En formel som kan ge ett mer rättvist mätvärde är 208 – (0,7 x ålder). Om du inte nöjer dig med ett generellt riktvärde utan verkligen vill veta din maxpuls, behöver du genomföra ett maxpulstest. Du behöver även känna till att du inte kan genomföra ett maxpulstest i löpning, och använda den maxpulsen sen vid cykling. För respektive konditionsgren du vill använda pulszoner, behöver du utföra ett maxpulstest.

För att mäta din maxpuls kan det vara en fördel att ha en pulsklocka. Därefter genomför du någon form av uppvärmning under ca tio (10) minuter. Därefter börjar du lågintensivt med aktiviteten under två (2) minuter, därefter höj tempot, fortsätt två (2) minuter till, höj tempot och repetera tills du absolut inte orkar mer. Kom ihåg att det ska vara ett maxtest. Ta pulsen direkt.

Vilopuls

Antal slag per minut när du är i vila. Tas enklast på morgonen när du vaknat och ligger kvar i sängen.

Pulszoner

Ibland används fem (5), ibland sex (6), zoner (zon 5 och 6 skulle kunna vara en och samma zon) för att beskriva belastningen och intensiteten för ett träningspass. Vissa pulsklockor kan med olika variabler räkna ut detta och justera zonerna åt dig. Ett annat sätt är att använda din maxpuls och sen räkna utifrån den. De olika zonerna beskrivs enklast utifrån nedanstående bild. Procentsatserna och återhämtningstiden bör ses som riktvärden. Framförallt återhämtningen påverkas av flera andra faktorer som exempelvis kost, typ av vila och stress.

Källa: Peter Pagels Linnéuniversitetet

Hur du kan lägga upp din träning

Eftersom en befattning i försvarsmakten generellt kräver att du har en god “allround”-fysik, kan det bli en utmaning att få in både konditions- och styrketräning i träningsschemat. Här bör du titta på vad som är din svaghet, och därmed identifiera vilka mål du vill uppnå under kommande träningsperiod. Fall inte i fällan att försöka pressa in sju (7) träningspass i veckan, framförallt inte om du aldrig tränat på den intensitetsnivån tidigare. Se hur många pass du tränar idag, jämför med hur kalendern ser ut för de kommande månaderna och hitta ett realistiskt mål för hur många träningspass du kan genomföra per vecka. Inte sällan brukar tre (3) till fyra (4) pass i veckan vara ett realistiskt mål, där majoriteten av passen är distanspass på medelintensiv nivå (Zon 3). Får du sedan tid över, och känner dig fräsch i kroppen finns alltid möjligheten att slänga in ett bonuspass. Glöm däremot inte bort att ordentlig vila och bra mat är det som kommer ta dig till nya nivåer och hålla dig skadefri i längden.

Intervallträning – längd, intensitet och vila mellan intervaller

Det finns många olika råd om hur intervallträningen bör läggas upp. Hur lång tid en intervall ska vara, hur lång vilotiden får vara mellan varje intervall samt hur ansträngande intervallen ska vara. En svensk studie som genomfördes 1973 på svenska värnpliktiga, visade att oavsett vilken typ av intervall-metod som användes, ökade kapaciteten överlag hos deltagarna. Störst ökning sågs hos de som var otränade när de började. En slutsats som drogs i studien var att det var något bättre att springa tre (3) minuters intervaller, med tre (3) minuters vila mellan var varje intervall, tre (3) gånger per vecka. Jämfört med att springa 15 sekunders intervaller, med 15 sekunders vila motsvarande antal pass. Arbetstiden var 15 minuter oavsett val av träningsmetod.

Kul notis i studien.

En generell riktlinje är att ju högre intensitet per intervall, desto längre tid behövs för att vila mellan intervallerna. Vid anaeroba intervaller rekommenderas att vilotiden motsvarar en fjärdedel av arbetstiden (en (1) minuts vila om arbetstiden var fyra (4) minuter). Däremot vid högintensiva intervaller bör arbetstiden och vilotiden vara lika långa. Oavsett vilken intervallform du väljer kommer du uppleva förbättringar i din kondition, vilket du kommer bära med dig såväl till fälttest som livet i fält.

Glöm inte bort att lägga in 20 meters intervaller, både med och utan vändningar, för att simulera beep-testet.

Distanspass – bli vän med fartleken

Variation i träningen är viktigt, och vill man bli bra på att springa 10km behöver man springa den distansen som ett träningspass. Är det så att du inte klarar av att springa en mil behöver du sakta bygga upp till det målet, börja med att springa korta distanser på 3-4km. Precis som att du sakta ökar vikterna i gymmet, kommer du sakta behöva öka både distans och hastighet under dina löppass. Här kan du med fördel nyttja pulszonerna för att kontrollera att du inte jobbar hårdare än vad du återhämtar. Även om det verkar segt i början, kommer löppassen i pulszon 2 och 3 ge förbättringar, utan att du sliter för mycket på kroppen.

Ett komplement till att förebygga/minimera skaderisken är att lägga in pass med någon form av alternativ träningsform. Exempelvis simning eller cykling minskar belastningen på leder, samtidigt som du fortfarande kan träna din kondition. Framförallt simning är en bra träningsform för att avlasta kroppen, eller om du överbelastat någon led men ändå vill hålla igång. Tumregeln är att hålla aktiviteten smärtfri, vilket inte är detsamma som att inte röra sig överhuvudtaget.

För att ytterligare stimulera din utveckling kan du lägga in korta hastighetsökningar (fartlek) under löpningen. Detta möjliggör att du aktiverar samtliga muskelfibrer (långsamma typ I, uthålliga typ IIa och snabba typ IIb) under löppasset. Det kan även vara en fördel att lägga in ett lågintensivt löppass under en fyra veckors-period på 15km. Framförallt för att mentalt veta att du klarar att springa längre än en mil, vilket kan vara en motivationsfaktor att ta till när det det blir jobbigt på Garnisonsmästerskapet.

Sliten? Våga skruva ner träningsvolymen

För eller senare kommer en hög träningsvolym att ta ut sin rätt. Du börjar känna dig trött och sliten, vilket på sikt kan leda till skador eller sjukdomar (på grund av nedsatt immunförsvar). Det är då du bör skruva ner träningsvolymen under en period upp till två (2) veckor, genom att minska antalet minuter successivt ner till ca 40-60% av din nuvarande träningsbelastning. Det kan rentutav ge dig en boost in i nästa träningsperiod.

Väder och vind

Oavsett om vi vill det eller inte kommer klimatet påverka hur vi presterar under ett löppass. Framförallt vid träning under varma dagar (exempelvis i ett insatsområde) bör du vara uppmärksam på hur mycket du belastar din kropp, och säkerställa tillgången till vätska samt skugga. Eftersom kroppen, samtidigt som den försöker kyla ner dig även behöver pumpa blod till musklerna som arbetar, ökar belastningen på hjärtat vilket är något du behöver ta i beaktande. Däremot går värmetåligheten att träna upp, och efter en acklimatiseringsperiod på några dagar kommer du kunna börja träna mer intensivt.

Även vid kyla behöver du tänka till på att det kommer förbrukas mer energi, för att kroppen samtidigt behöver hålla sig varm, samt att du klär dig på ett ändamålsenligt sätt. Varken för varmt, eller för kallt. Ett riktvärde brukar vara att du bör frysa lite lätt innan du börjar springa, för att få en lagom temperatur under löppasset. Glöm inte bort vantar och ett par tjockare strumpor i löparskorna.

“Det sitter i huvudet!”

I en studie från 2009 kom två forskare till slutsatsen att det var hjärnan gav signaler att det var dags att ge upp, inte muskulaturen som signalerade att den inte klarade av mer. Detta behöver inte vara en medveten handling från individen själv, men det visar vikten av att vara mentalt förbered när det börjar bli fysiskt och psykiskt jobbigt. Därför kan det vara bra att träna med en kamrat, eller hitta någon form av motivation för att orka ta sig igenom de sista backintervallerna innan träningspasset är slut.

Köp ordentliga löparskor

Precis som att du bör undvika knäböja i löparskor, bör du undvika att springa längre sträckor i brottarskor. Hitta ett par skor som du verkligen känner passar dina fötter. Ett par bra löparskor brukar ligga kring 1000-1300kr. Skorna kommer finnas med dig under flera mil, och ett par dåliga löparskor kan vara det som gör att du snedbelastar kroppen och till slut skadar dig. En pulsklocka är mer “nice” än “need”, ett vanligt armbandsur funkar lika bra för att ta pulsen.

Löpteknik

Det finns mängder med olika “löpteknikskolor” på internet. Olika råd om hur du ska placera foten, hålla armarna och hur du kan hålla händerna. Mycket av detta är personliga preferenser och inget jag kan detaljerat beskriva i det här inlägget, däremot kan följande vara bra att veta. Det behöver nödvändigtvis inte vara mer naturligt att springa på framfoten än att landa med hälen först i ett löpsteg. Det finns ett flertal studier gjorda på olika befolkningsgrupper i Afrika som visar att fotisättningen kan skilja sig mellan folkgrupper, kön och beroende på hastighet. En sak däremot som gäller oavsett vilken “skola” du väljer att följa, är hållningen. Var stolt i bröstet och håll en rak rygg när du springer. Det underlättar för dig att andas och att på ett energieffektivt sätt pendla med armarna.

Sammanfattning

  • Ta reda på din maxpuls, och använd den för att räkna ut dina olika pulszoner.
  • Använd majoriteten av dina löppass per vecka till distansträning (Ex. 2 distanspass, 1 intervallpass).
  • För en träningsdagbok över samtliga pass. Bokför intensitet och längd. Räkna ut totaldistansen varje vecka.
  • Glöm inte bort att vila och äta ordentligt. Framförallt efter högintensiva intervallpass.
  • Var inte rädd för att skruva ner träningen när du känner dig sliten, detta kan tvärtom ge dig en boost kommande träningsperiod.
  • Tänk till på värme och kyla. Klä dig efter väder.
  • Intervallträning, oavsett arbetstid och vilotid, kommer att förbättra din kondition initialt.
  • Köp ordentliga löpskor
  • Glöm inte bort att mycket av det jobbiga sitter i huvudet. Du klarar mer än vad du tror.

Källor

Knuttgen, H. G., Nordesjo, L. O., Ollander, B., & Saltin, B. (1973). Physical conditioning through interval training with young male adults. Med Sci Sports, 5(4), 220-226.

Mattsson, C.M. & Larsen, F. (2013). Kondition och uthållighet: för träning, tävling och hälsa. (1. uppl.) Stockholm: SISU idrottsböcker.

Marcora, S. M., Staiano, W., & Manning, V. (2009). Mental fatigue impairs physical performance in humans. Journal of applied physiology, 106(3), 857-864.

Pontzer, H., Suchman, K., Raichlen, D. A., Wood, B. M., Mabulla, A. Z., & Marlowe, F. W. (2014). Foot strike patterns and hind limb joint angles during running in Hadza hunter-gatherers. Journal of Sport and Health Science, 3(2), 95-101.

http://traningslara.se/vilken-formel-ar-bast-for-att-uppskatta-sin-maxpuls/ [Hämtad: 2017-10-08]

Amerikanska träningsrekommendationer för kvinnor i det militära

I Januari 2016 öppnade samtliga amerikanska vapenslag upp alla befattningar även för kvinnor. Tidigare var kvinnor inte tillåtna att söka sig till stridande befattningar, som exempelvis infanteri eller stridsvagn. I takt med att slagfältet förändrades stod det däremot klart att även icke-stridande befattningar, som logistik och stab inte på något sätt var skyddade från att hamna i stridskontakt. Därmed hamnade kvinnor i frontlinjen trots att de på pappret inte skulle göra det. Ett argument emot har länge varit att kvinnor är svagare fysiskt än män. Det har uttryckts oro för att politiska påtryckningar skulle resultera i en sänkning av de fysiska kraven till såväl infanteriet som “ranger course”. En artikel publicerad i amerikanska “Military Medicine” sammanställde de tillgängliga studier som då fanns inom området, och som sammanfattade fyra (4) råd för att förbättra den fysiska träningen överlag inom den amerikanska försvarsmakten.

(1) inclusion of resistance training with special emphasis on strength and power development (i.e., activation of high-threshold motor units and recruitment of type II high-force muscle fibers), upper-body strength development, and heavy load carriage, (2) moving away from “field expediency” as the major criteria for determining military physical training policy and training implementation, (3) improvement of load carriage ability with emphasis placed on specific load carriage task performance, combined with both resistance and endurance training, and (4) providing greater equipment resources, coaching assets, and increased training time dedicated to physical readiness training.

Det här inlägget kommer titta närmare på en rad intressanta resultat från olika studier som presenteras i artikeln, och sammanfatta vad det här innebär för dig och din träning (oavsett kön). Den här artikeln kan med fördel läsas tillsammans med “Träna rätt i gymmet inför din grundutbildning“.

Skillnader mellan män och kvinnor i kroppssammansättning
Män har mer utvecklad muskulatur på överkroppen jämfört med kvinnor. Detta bidrar till att män generellt sätt har lättare för överkroppsövningar som armhävningar och chins. Däremot är kvinnor uthålligare än män, bland annat skriver artikelförfattarna att det finns data som pekar på att den kvinnliga kroppen förbrukar mer lipider (fetter) och färre kolhydrater, än den manliga kroppen. Detta kan i sin tur leda till ökad uthållighet och minskad påverkan av hypoglykemi (lågt blodsocker). Enligt författarna skulle även mindre muskelmassa kunna vara en förklaring till att kvinnor har längre uthållighet jämfört med män. Däremot har män högre absolut och relativ muskelstyrka, vilket innebär att män orkar lyfta mer över tid, då de procentuellt inte ligger lika nära sin maxeffekt vid varje enskilt lyft. Det är inte bara i muskelstorlek och styrka som män och kvinnor skiljer sig åt. Artikelförfattarna pekar på att kvinnor generellt har lägre lungkapacitet än män, vilket har en negativ inverkan på löptider och i förlängningen att kvinnor ligger procentuellt högre i deras Vo2max än män under arbete.

En notering kring BMI
Body Mass Index (BMI) är ett sedan länge utdömt sätt att mäta om en person är överviktig eller ej. En kort person med mycket muskler kommer dömas som överviktig, medans en lång och tanig individ kommer ses som normalviktig. Detta trots att den senare individen sannolikt kommer sakna den styrka som krävs för att orka med det fysiska arbete som kännetecknar militär verksamhet. Inom försvarsmakten används inte BMI som ett verktyg, då försvarsmakten inte har några som helst krav på hur mycket du får väga i förhållande till ålder och längd. Den typen av krav finns däremot i exempelvis den amerikanska armén, som förutom BMI även använder måttband för att avgöra om individen är överviktig eller ej. Eftersom BMI används som en faktor för att beskriva skaderisken i artikeln, kommer det här inlägget även behandla det. Detta trots att det inte alltid ger en korrekt bild av individens egentligen fysiska status (som urklippet tydligt berättar).

Vidare skriver författarna att kvinnor med hög fysisk förmåga troligen löper samma risk för skador som sina manliga kamrater. Vilket då skulle innebära att en bättre selektering av kvinnor med hög fysisk förmåga ökar sannolikheten att de klarar de fysiska kraven för vald befattning, och minskar risken för att dra på sig skador.

Förändringar i träningsupplägg
Många förknippar antagligen träning i det militära med att göra armhävningar och situps, gärna utomhus i stora grupper. Detta är ett enkelt sätt (planering- och utrustningsmässigt) för befälen att trycka in någon form av fysisk träning, oberoende av var truppen befinner sig just då. Problematiken i detta är dock att träna typ I-fibrer i armarna (genom armhävningar), inte är till stor hjälp om soldaten behöver vara duktig på att gå långt med packning. Stor del av träning med kroppsvikt rekryterar och tränar de långsamma typ I-fibrerna. Typ II däremot, som krävs för att lyfta tungt och explosivt, rekryteras just genom att lyfta tungt och explosivt. Redan 2014 introducerades en särskilt satsning på Polisutbildningen i Växjö, där kvinnliga polisstudenter fick anpassade träningsprogram för att förbereda dem för uttagningarna till Piketen (utfall oklart). Just kombinationen uthållighet och maxstyrka som Linnéuniversitetet var tidigt ute med för sina studenter, tillsammans med ett periodiserat träningsprogram samt progressiv marschträning är det upplägg som författarna i artikeln rekommenderar.

I ett tidigare inlägg om kvinnor och skador var slutsatsen att “det är viktigt att i ett tidigt skede, exempelvis under inryck till militär grundutbildning, identifiera behovet av instruktion samt att utforma träningsprogram som fokuserar på de svagheter som individen har.” Det krävs av dig som individ att vara förbered innan du rycker in. En studie visade att kvinnor efter sex (6) månaders styrketräning kom upp i samma förmåga till “load carriage” som otränade män. Det vill säga att det inte finns någon snabb åtgärd för att bli stark och uthållig, utan det kräver av dig som individ att du börjar träna i god tid innan tjänstgöring, och sen fullföljer ditt träningsprogram. Nu tar det inte ett halvår för att öka i alla övningar. Den amerikanska marinkåren gjorde en 12-veckor lång studie där de fokuserade träningen på pull ups (chins) för kvinnor. I slutet på programmet såg de att antalet kvinnor som kunde göra fler än tre (3) pull ups ökade med 30%. Specifitetsprincipen gäller framförallt i det här fallet. Du blir bra på det du tränar och framförallt tränar ofta. Hitta din svaghet och rikta träningen mot den.

Hur tufft behöver träningsprogrammet vara?
När du kollar på olika “fitnesspersonligheter” på Youtube, eller läser olika träningsprogram är  det lätt att få intrycket att du kommer behöva träna sex (6) dagar i veckan, gärna dubbelpass varje dag.Vilket givetvis kan vara en väg att vandra när du tränat under en längre period (flera år). I artikeln lyfter författarna fram tre (3) olika studier, med skilda upplägg, där samtliga sett ökningar i styrka bland deltagarna med träningspass kring timmen. Den första studien var ett 14 veckor långt program där deltagarna tränade styrka tre (3) dagar och kondition två (2) dagar, visade en ökning från 16% till 19% i olika lyftmoment. En liten ökning, samtidigt som det inte var ett stort uttag i träningstid. Den andra studien var under sex (6) månaders tid där deltagarna fick ett periodiserat program (träningsvolymen och intensiteten ändrades var fjärde vecka). Fyra (4) dagar i veckan tränade deltagarna ett kombinerat styrke- och uthållighetspass. En (1) dag i veckan hade deltagarna ett specifikt “load carriage”-pass. Antal deltagare som kunde kvalificera sig till “very heavy army jobs” gick från 24% till 78% när programmet var slut. Bland annat hade kapaciteten att bära tungt ökat med 24% bland deltagarna. Om du stannar upp för en stund och räknar på det. Om du bestämde dig idag, för att träna fokuserat fem (5) dagar i veckan under ett halvår, och därmed skulle öka ditt maxlyft med 30%. Hur mycket skulle du lyfta då?

Den tredje studien, som också är den mest omfattande, testade flera olika träningsupplägg (kombinerad styrka/kondition, kombinerad över/underkropp, enbart överkropp, enbart kondition/uthållighet, enbart “calisthenics-based field training program”*). Vidare fick en grupp köra muskelbyggande träning (8-12RM), medans en grupp fick träna mer mot maxstyrka (3-8RM). Gemensamt för de olika programmen var att träningspassen genomfördes tre (3) dagar i veckan. Överlag såg man ökningar i alla grupper, framförallt gruppen som tränade för maxstyrka (3-8RM) uppnådde resultat som märkbart minskade skillnaden mellan könen. Utöver det uppvisade en (1) deltagare en 66% (!!) ökning i muskelstorlek runt överarmen. Det man noterade i den studien var att enbart konditionsträning inte förbättrade förmågan att springa 3.2km med ryggsäck (34kg), utan det krävdes en kombination med styrketräning för att förbättra löptiden. Detta även om styrketräningen enbart fokuserade på överkroppen.

Specifik träning för att bära kroppsskydd och ryggsäck
Överlag är det förenat med högre skaderisk att bära tungt på överkroppen, oavsett om det rör sig om en ryggsäck eller stridsutrustning innebär det ett ökat slitage på kroppen. Medans vissa hävdar att gränsen går vid 30% av kroppsvikt, finns det andra som hävdar att gränsen går vid 36kg. Oavsett finns det ett behov av att träna och förbereda kroppen på den extra belastningen det innebär att framrycka i terräng med 20-40kg extra på kroppen. Här är det framförallt viktigt för kvinnor att öka på muskelmassan på överkroppen. Därtill är det viktigt att progressivt öka belastningen under en längre period. Precis som tidigare nämnts med specifitetsprincipen, du blir bra på det du tränar. Det vill säga att för att bli bra på att marschera och springa med packning, behöver du marschera och springa med packning. Men som studierna visar krävs det besök på gymmet likväl för att öka din kapacitet att bära tungt.

Men bara säg hur jag ska göra!
– Läs inlägget “Träna rätt i gymmet inför din grundutbildning“.
– Lägg upp ett träningsprogram som tittar minst sex (6) månader in i framtiden (betänk att det tar minst tre (3) månader innan du fått in en rutin).
– Se till att programmet är periodiserat. Exempelvis genom att ändra träningsvolymen eller intensiteten var fjärde vecka.
– Kombinera styrka och kondition, med tyngdpunkt i det som är din svaghet.
– Öka progressivt över tid. Exempelvis att du ökar vikten på stången med 2,5kg per vecka, eller ökar din löptid med 10min/löppass.
– 4-5 pass i veckan räcker långa vägar. Träna bara mer om du orkar och har lust. Träna aldrig om du är förkyld eller väldigt sliten.
– KISS (Keep it simple stupid). Håll det enkelt när du väl ska träna. Övningarna ska inte kräva extra arbete för att komma igång.
– Det genomsnittliga Game of Thrones-avsnittet är 55min långt. Nästa gång du säger att du inte hinner träna, avstå att se ett avsnitt från din favoritserie och stick till gymmet istället.

* Armhävningar, situps, knäböj med enbart kroppen m.m


Källor

Harman, E., Frykman, P., Palmer, C., Lammi, E., & Reynolds, K. (1997). Effects of a Specifically Designed Physical Conditioning Program on the Load Carriage and Lifting Performance of Female Soldiers (No. USARIEM-T98-1). ARMY RESEARCH INST OF ENVIRONMENTAL MEDICINE NATICK MA.

Kraemer, W. J., Mazzetti, S. A., Nindl, B. C., Gotshalk, L. A., Volek, J. S., Bush, J. A., … & Fleck, S. J. (2001). Effect of resistance training on women’s strength/power and occupational performances. Medicine & Science in Sports & Exercise, 33(6), 1011-1025.

Nindl, B. C., Jones, B. H., Van Arsdale, S. J., Kelly, K., & Kraemer, W. J. (2016). Operational physical performance and fitness in military women: physiological, musculoskeletal injury, and optimized physical training considerations for successfully integrating women into combat-centric military occupations. Military medicine, 181(1S), 50-62.

http://www.militarytimes.com/news/your-military/2016/12/24/new-in-2017-the-military-will-redefine-who-s-too-fat-to-serve/

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ironman-tar-hardare-pa-man-an-kvinnor-1

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén