Stridsselen är på väg tillbaka in i finrummet. Det märks såväl nationellt som internationellt då allt fler ser att framtidens konflikt mellan stater kommer, för soldaten, skilja sig markant ifrån hur de internationella insatserna i Afghanistan, Irak och Afrika sett ut. Kanske inte helt oväntat börjar titta tillbaka på infanterisoldaten under andra världskriget och vad denna bar med sig för att skapa uthållighet. Därtill finns det lärdomar att dra från konflikten i östra Ukraina (som utvecklats till ett ställningskrig med skyttegravar).
Uppsättningen av dagens personliga utrustning i Försvarsmakten medger just nu inte att soldaten bär med sig förstärkningskläder i sin stridsutrustning. Där har “butt packs” en vital roll att spela.
Under åren har Försvarsmakten gått från att knappt tilldela dugliga ficklampor till att förse personalen med robusta pannlampor från erkända tillverkare. Men trots det kan tillgången vara trytande och du som individ vill kanske införskaffa en egen pannlampa för att täcka behov i såväl tjänsten som privat. Cosmo 300 från Black Diamond kan vara just den pannlampan du letar efter.
För att vara en myndighet som spenderar mycket tid (och många mil) med att använda fötterna, pratar vi väldigt lite om strumpor. Kanske för att det oftast är ett plagg vi är uppväxta med att ta för givet, som alltid har funnits i någon form och som på något magiskt sätt alltid finns i garderoben eller byrålådan. Men en dålig strumpa kan göra en bra känga outhärdlig att bära. Hur ska man tänka om man har tröttnat på knästrumpa stålgrå eller för den delen får en snål tilldelning?
Det finns idag ingen brist på tillverkare av strumpor för olika ändamål, framförallt inte när det gäller idrott- och friluftsverksamhet. Alla har sin blandning av olika material där det kan snabbt bli förvirrande kring vad som är likvärdigt eller bättre än redan tilldelad utrustning.
Woolpower Socks 400Icebreaker MountaineerPoint6 37.5 Tactical Operator Heavy Mid-CalfExempel på strumpor som består av merionull, polyamid och elastan. Respektive bild är hämtad ifrån respektive tillverkares hemsida.
Efter artikeln om SERE ur ett nationellt perspektiv slog det mig att det kunde vara läge att visa upp hur det det nationella fokuset kan se ut rent utrustningsmässigt. Alla som tjänstgjort internationellt under de senaste 10 åren har troligtvis stött på olika typer av undsättningsfickor. Antingen den av Försvarsmakten tilldelade som innehöll allt ifrån kondomer till signalduk, eller förbandets egen ihopplock av olika saker som kan vara bra att ha i en nödsituation.
I en nationell kontext behöver innehållslistan inte vara särskilt annorlunda ifrån den internationella. Samtidigt ska vi dra nytta av att vara på hemmaplan och således skala bort vissa saker samt tillföra andra. Den lösning som jag presenterar i den här artikeln är till del inspirerad av personal vid Försvarsmaktens överlevnadsskola, jag tar således inte på mig “cred” för lösningarna. Den är även utformad utifrån att överlevnadsfickan ska gå att till huvuddel skapa med materiel som redan finns tilldelad eller som kan tilldelas med enklare inköp av exempelvis kvartermästaren. Vidare vilar den på grunden, även om det skulle funka utan, att individen har en kniv på sig. Slutligen att individen ska kunna bära utrustningen i en armficka på en stridsskjorta för att säkerställa att utrustningen alltid följer med så länge individen har sina kläder på sig.
Kitet innehåller från vänster: Eldstål, signalspegel med fasttejpade rakblad, dyrkar, kompass, spole med ståltråd, synål, klortabletter, tamponger, säkerhetsnålar, ca 5m reflekterande snöre, liten lysstav.
När det gemensamma uniformsprojektet inom NORDEFCO annonserades var det en del som frågade om länderna även skulle anamma ett gemensamt kamouflagemönster. Svaret blev nej och Sverige valde till och med att skapa nya reviderade m90-mönster som dessutom skulle mönsterskyddas. Som skäl för att investera i mönsterskydd angavs bland annat ökad säkerhet.
– Det är inte bara att det är tråkigt, det kan faktiskt vara så att någon kan uppge sig för att vara svensk militär. Eftersom det kan innebära säkerhetskomplikationer vill man gärna behålla sin särart: man ska kunna se vem som är vän och fiende
Efter att amerikanska företag dominerat marknaden för personlig utrustning under något årtionde eller så, har det börjat dyka upp allt fler europeiska företag som producerar utrustning av hög standard. Undertecknad har under en period följt det danska företaget Tardigrade Tactical och hur deras produkter utvecklats. Tardigrade (Trögkrypare på svenska) beskrivs förövrigt som det tåligaste djuret på planeten. Ett namn som förpliktigar helt enkelt.
Recon Buttpack Mk. 2.0, 1L nalgene-flaska för jämförelse.
Medan vi väntar på att vinnaren av Nordic Combat Uniform ska utannonseras med fanfar och fyrverkerier kan vi titta på övriga områden för att se vad som ligger “i röret”. Till vår hjälp har vi en månadsrapport från enheten för soldatutrustning på Försvarets Materielverk (FMV).
I rapporten framgår vilka uppdrag som är pågående, planerade, initierade (offertframtagning påbörjad), offererat (offert överlämnad till Försvarsmakten) och avslutade.Vidare framgår även kommande produktion och händelser som har varit produktionspåverkande. Kortfattat bjuder rapporten på en insikt i vad som händer inom materielområdet och vad försvarsmaktens personal har att se framemot de kommande åren.
Eftersom en tidigare omröstning om tillverkare indikerade ett visst intresse för det tyska företaget Lindnerhof, kändes det lämpligt att titta närmare på en magasinsficka från tillverkaren. Överlag ger produkten ett väldigt positivt intryck med bra sömnad och spänstigt material.
Då året varit som det varit har det medfört att antalet tillfällen för att testa nya grejer reducerats kraftig och fokus har därmed lagts på andra saker. Just inlägg och utrustning har länge varit efterfrågat, därmed var det dags att titta på något som kanske flugit lite under radarn, nämligen NFM och deras fickor i färgen “Tarmac”.
Insatsen i Afghanistan var på många sätt prövande och omvälvande för Försvarsmakten. Ett av områden där myndigheten var kontinuerligt ansatt var diskussionen om personlig utrustning och att personalen i utlandsstyrkan i allt högre utsträckning köpte eget, vilket i sin tur spred sig hem till Sverige. Högkvarteret försökte på olika sätt slå ner på fenomenet där det starkaste (och mest återkommande) argumentet var säkerhetsaspekten. Som myndighet och arbetsgivare hade Försvarsmakten en skyldighet att tillse att personalen var rätt utrustad, samt följde de angivna säkerhetsföreskrifter som fanns. Ett argument som visade sig svagt när stridsutrustning sammansatt med buntband och eltejp var att anse som godkänd och säker utrustning, medan industritillverkad inte var det.
”Allra tydligast är trenden i utlandsstyrkan. Skrivelsen avslutas med att konstatera att anskaffningen av oreglementerat materiel dels utgör en säkerhetsrisk men även riskerar att verka demoraliserande och ge ett oprofessionellt intryck.”
